Don't you hear me calling you

Jag fryser, det är kallt och snön yr utomhus. Det är en sådan där perfekt filmkväll och så skulle den såklart inträffa på en onsdag. Just den dagen då man är som tröttast. Fast jag har, som tur är, sovmorgon imorgon så det finns stora möjligheter att jag överlever dagen.

Nej, jag måste gå. Hoppas bara att "Sture" någonsin upptäcker vem jag är...

Än en gång har jag börjat läsa "Innan jag dör", världens bästa bok. Den har den hemskaste handlingen man kan tänka sig, men det känns inte ett dugg sorglig. Den är helt underbar.
Annars sitter jag här och väntar på pappa som hämtar mig om ett tag. Ett lite för långt tag, men jag känner mig lite lugnare när jag inte behöver stressa till bussen varje dag. Det är skönt att bara sätta sig i bilen och veta att man snart är hemma. Det tycker jag är värt en timmes väntan. Något bra som det för med sig är att man kan göra klart läxorna i skolan och bara lägga sig och dö i soffan när man kommer hem. Det brukar jag vara bra på.

Jag ångrar lite nu att jag aldrig skriver blogg, men det tar på krafterna att gå upp på morgonen, överleva skoldagen och sedan ta sig hem, utan att somna och frysa ihjäl i en snödriva på väg till bussen. Det skulle nämligen mycket väl kunna hända mig.
Efter ett långt och härligt lov, som jag iförsig slösade bort på att kolla på tv och motvilligt läsa tråkiga böcker, finns det bara en sak att göra - börja längta till sommarlovet. Fast av någon anledning behöver sommarn inte störta fram på en vecka, jag vill ha vår först. Jag älskar våren, trots att det är någon mellan månad som alla säger. Det är den där perioden då man sakta fylls av glädje, då man vet att sommaren snart är här. Dessutom har jag underliga, men bra minnen från våren -09. Det var den där morgonen och dagen då jag satt inklämd i en halvfull buss med massa trevliga och gamla människor. Jag vaknade klockan te på natten och kunde inte somna mer innan kvällen kom. Jag satt där, instängd i min musikvärld som alltid är full av underbara röster man aldrig tröttnar på. Trots att ryggen hade tagit mycket stryk var det mysigt på något sätt. På resan genom Skåne fick jag se solen gå upp. Det var min första, färgglada soluppgång. Himlen var gul och ljusblå och allt var så himla vackert. Just den morgonen lyssnade jag på James Morrison och han kommer därför alltid förknippas med våren i min värld.
Senare den morgonen stannade vi utanför Örkelljunga för att äta frukost och att borsta tänderna. När jag stod där, lite halvdöd, och borstade tänderna fick jag se en stor vråk som satt i toppen av en ek och spanade. Den hade lite andra färger än de vråkar jag tidigare sett. Det var en fantastisk morgon. Tyvärr hade jag inte upptäckt den fantastiska konsten att fotografera då. Eller det kanske jag hade, men inte fan hade jag en kamera till hands i alla fall.

Otroligt nog har vi bara en läxa den här veckan, whohoo! Jag tror dessvärre att det är en plan för att dölja alla prov vi måste plugga till. Smarta lärare där.
Jag blir faktiskt lätt stressad nuförtiden och det är inte ett gott tecken inför resten av terminen. Pappa säger att jag måste lära mig att slappna av, men det är inte så lätt. Vet man vad som väntar är det svårt att bara släppa det. I alla fall för mig.
Nu borde jag verkligen plugga, imorgon är det matteprov - inte kul. Fast på kvällen ska vi se "Snabba Cash"! Jag längtar verkligen till imorgon kväll! Jag har velat se den filmen ganska länge. Speciellt efter att ha sett den första av Johan Falk-filmerna som går på tv på söndagarna. Vilken skådespelare Joel Kinnaman är! Jag har bestämt mig för att läsa boken sedan också. Haha, när man tvingas att läsa dåliga böcker börjar man verkligen längta efter att läsa böcker man själv har valt. Nu har jag minst fyra böcker som står på läskö i min bokhylla! Haha!

God dag resten av världen.
God dag.