Don't you hear me calling you

Har hantverkare på besök. Är själv hemma. Creepy.
Livet jag lever nu känns inte på något sätt overkligt. Det känns som ett sommarlov med lite jobb här och där. Jag skräms heller inte av hur hösten kommer att se ut, för det vet jag inte än. Och det skrämmer mig heller inte. Jag gissar att jag har varit så trött på skolan de senaste månaderna att jag inte reagerar på någonting längre. Pappa verkar vilja, mer än något annat, att jag ska börja plugga direkt och vara en duktig flicka. Det vill inte jag. Jag vet inte ens om jag vill bli journalist. Hur ska jag kunna bestämma något sådant nu? Jag är 18! Jag har ingen aning om hur jag vill leva om 5, 10, 15 år. Jag vet ingenting.

Jag börjar bli riktigt trött på mitt långa slitna hår, funderar lite på ett antal olika frisyrer...

Kanske lite page?



Eller en fluffiare page?



Eller Loreens underbara volymparadis?



Eller ska jag spara ut skiten till en typ av skön hippiefrisyr?

Hjälp!

Jag missade ännu en månad. Jag börjar bli kär i kärleken och i bilder som hjärnan skapar av olika killar som jag knappt känner. Allt känns jävligt svårt nu. Det känns som att jag måste klara av allt själv och att alla är emot mig. Jag känner mig ensam. Drar.

Jag älskar verkligen att titta på film. Därför är det typ det enda jag gör på lovet, men det gör inget. Det får man göra ibland. Nu ska jag se på äntligen hemma med mamma och pappa! Jag får liksom inte ro till någonting annat än det.

Jag stressar. Jag tar felaktiga beslut. Jag ångrar mig. Fyfan.

Bara en person förutom jag själv vet vad jag pratar om just nu. Ja, det är du. Tack.

Snart är lovet slut. Fan. Jag vill ha sommarlov! Jag vill känna känslan av att inte behöva göra någonting alls. Jag vill tillbaka till sommaren -09...



Hej sötnos! Alltså så jävla söt, jag döööör! Den här sommaren var inte heller fel :)

Mamma och pappa har köpt världens sämsta matolja och nu smakar alla mina kastrullpopcorn skit :( - inte bra! Jag har börjat om på OC igen. Jag tröttnar aldrig på andras kärleksproblem alltså. Men Marissa är typ odödlig! Helt otroligt! Nu ska jag äta timellare (efterrätt på recept av Martin Timell) :) Så jävla god!

Hejdå!

Fan också! Jag missade en månad, nu är allt över!

Suck, jag kan inte slappna av alls. Går runt här och funderar och ångrar mig över så mycket. Borde jag har gjort så? Hur fan kunde jag välja fel?

Jag valde fel...
Killar förstör mitt liv! Jag dör!

Okej. När årets hittills mest spännande, jobbiga, långa, korta, roliga och helvetiska vecka nu är över sitter jag här framför datorn i mörkret och låter tårarna falla. Jag vet inte om det beror på att jag är fullkomligt utmattad eller att jag är så sjukt förbannad. Den här veckan har varit ett paradis av musik, men ett band saknades - Sugarplum Fairy. De jag så länge velat se live, på deras egen hemmaplan. Men det går inte. För världens sötaste dalmas har cancer. Fyfan alltså. Jag kokar av ilska. Jag gråter av förtvivlan. Jag stirrar på skärmen för att jag inte kan fatta att det är sant. Fyfan. Jag läser hans blogg och jag hoppas för kung och fosterland att vinner över cancern. Snälla vinn, Kristian.

Om jag någonsin skrivit något som gjort någon upprörd så ångrar jag mig nu och jag hoppas att ni kan förlåta mig för det i så fall. För plötsligt är jag rädd. För cancer. Inte att dö utan att få cancer. Att någon jag älskar ska få cancer. Jag tror inte att jag skulle orka det.

Jag vill sjunka in i väggen i skolans korridor och stirra på alla som går förbi och lyssna på vem de pratar skit om. Iaktta den snyggaste killen i skolan hur länge som helst, utan att han vet om det.

Åh guuuud, hjälp.

Jag är så trött! Och pigg. Och trött. Och lite pigg också. Jag försöker gå och lägga mig innan ett varje kväll, men... jag är inte trött förrän då. Har man lov så har man, antar jag.

Julafton var i alla fall helt underbart! Jag fick tjugo paket, varav fem var skivor jag hade önskat mig. Jag fick också säsong sex av One Tree Hill! Tjohooo, så jävla bra! Jag fick också ett par vita converse, några böcker, några filmer, pengar, presentkort och massa annat underbart.
Det var så skönt att vara hemma med bara familjen i två dagar. Vi kollade på Sunes Jul och Mysteriet på Greveholm och några filmer. Det är lite av en tradition att kolla på de gamla BRA julkalendrarna. De nya är inte direkt några att hurra för...
Nu ska jag kolla på One Tree Hill och läsa bok!

God dag :)

Helg! Jajjamensan, det är så sant så! För vi är lediga imorgon. Häääärligt!
Egentligen borde jag nog vara ute och köra bil med mamma, men förkylningen som medförde en fruktansvärd huvudvärk satte såklart stopp för den saken! Så istället sitter jag här och får mer ont i huvudet, fast det spelar ingen roll eftersom jag är ledig imorgon! Awesome!

Killar med magrutor är så himla nice! En av dem skulle jag vilja ha just nu! Och alltid annars med...

Suck.
God kväll.

Här sitter jag igen. Ganska mycket igen faktiskt, i alla fall med tanke på hur ofta jag sitter här nuförtiden. Jaja...
Jag har i alla fall börjat på en ny låt nu och texten är precis som alla andra låtar som jag älskar! Fast efter första versen har jag nu blivit rädd för att fortsätta - jag vill inte förstöra låten. Den blir nog aldrig klar...
Suck.

Om jag inte lämnar datorn nu kommer mitt huvud sprängas.
God natt!

Det värsta jag vet är att gå och lägga mig ensam på kvällen. Det är alltid då jag fryser som mest.

Dags att gå och lägga sig. Ensam.

God natt.

Det är en hel del man kan råka se när man värmer upp på gymmet. Idag såg jag en kille som fixade något på hans båt. Jag önskar att han hade satt sig med röven åt ett annat håll för hans asscrack var inte att leka med. Till min stora förvåning upptäckte jag, när han reste sig upp tack och lov, att han var ganska biffig. Det hade jag verkligen inte trott efter att sett... det jag precis hade sett.
Jag såg också en kille jag kände igen som backade ut bilen åt sin mor, lite udda men okej.
Det var även en kvinna som kom till gymmet, cyklade en timme och sedan stack iväg. Det kändes också lite udda måste jag säga.

Nu är det i alla fall sommarlov så jag tänker skita i vilka udda grejjer andra håller på med. Jag inledde sommarlovet med att gymma och det kändes så otroligt patetiskt.
Dagen därpå träffade jag åtminstone lite folk från kunskapsskolan. Det slutade med att vi hamnade på donken såklart, fast det var i alla fall kul att träffa alla. Sedan drog Bea och Pontus till Åkersberga för att springa Österåkermilen, jävla hurtbullar. Som tur var hade vi kul utan dem!
Efter att ha suttit på donken och segat i en timme gick vi till någon lekpark och åkte linbana, tjohoo! Det tröttnade jag och Linnéa på så vi beslutade att åka till Sofie lite tidigare än väntat. Vi skulle nämligen sova hos henne den följande natten.
Vi var sex personer som sov hos Sofie, om vi inte räknar med Sofie själv. Fem tjejer och två killar. Två upptagna killar såklart! Där satt jag och Sofie och var hur singel som helst medan de andra hånglade eller smsade med sin pojkvän hela kvällen! Jag börjar ärligt talat tröttna på det här.

Igår kom jag i alla fall hem från Sofie och efter att man sovit hos Sofie är man ganska så död. Speciellt när man råkar luta huvudet på något bekvämt, då somnar man på en gång. Aja, vi har i alla fall kul.

Men hallå, det är sommarlov! Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har försvunnit! Det är det här jag har längtat till sedan jullovet tog slut och nu har det äntligen börjat! Vilken oerhörd lättnad. Helt obeskrivligt skönt!

Ja, jag och Norea skulle ha gått på grönan och sett Mando Diao, men ännu en gång blev hästarna ett hinder. Som tur är ska jag spela brännboll imorgon, så det känns lite bättre. Eller till och med mycket bättre, för jag bara älskar brännboll!
Igår träffade jag två gamla KS-pöjkar och även om vi inte gjorde så mycket hade vi väldigt kul, i alla fall jag. Man behöver faktiskt inte göra mycket mer än att gå runt, fika, tävla på massa olika sätt och bara ligga i en hög på en ful gammal gropig fotbollsplan. Åkersberga IP äger helt enkelt, trots att både hela tiden tjatade om att de ville spela fotboll...
Imorgon blir det som sagt brännboll! Johanna fyller år sjutton på tisdag så hon kom på den briljanta idén att vi skulle spela kubb och brännboll och sånt. Även om jag inte känner mer än två av gästerna (förutom Johanna såklart, fast hon är knappast en gäst) kommer det nog bli kanonkul! Så jag hoppas på minst fyra av fem toasts.

Tänk alltså, en enda vecka kvar tills sommarlovet äntligen börjar! Trots att jag däremellan ska träffa läskiga tyskaelever (från Tyskland:O) och redovisa matte känns det inte som att lovet är långt borta. Jag överlever nu, för imorgon ska jag spela brännboll! :D

Här sitter jag nu i alla fall och lyssnar på Crashdïet som ni kanske ga listat ut. Bättre musik får man leta efter alltså!

Nu är det dags att bege sig uppåt. God natt :)

En bekräftelse är inte alltid kul, speciellt inte denna. Men jag finns, det är huvudsaken, eller?
En gång skrev typ fem anonyma personer (modigt eller hur? De som skrev detta vet åtminstone vem jag är) på att jag ska sluta klaga på min blogg och istället klaga direkt till den man vill klaga på. Hur skulle världen vara om alla gick runt och klagade på varandra så fort det var något man var missnöjd med. Kul värld - inte. Den världen skulle jag inte vilja leva i.
Dessutom, kan inte dessa anonyma personer klaga direkt till den person de vill klaga på om det nu är så viktigt för dem att andra gör det? Jag står för det jag säger, bomba mig helst inte. Den dagen skulle i så fall vara förstörd.
Visst nu får jag skylla mig själv. Det jag skriver på bloggen har jag skrivit på bloggen och jag står fortfarande för det jag skrivit.

Aja, Bruce Springsteen läker mina småsår idag. Undrar bara hur det blir imorgon...

Jag älskar verkligen våren. När jag lyssnar på James Morrison tänker jag verkligen på våren. Jag kommer ihåg den där bussresan hem från Alperna. Soluppgången när vi åkte genom Skåne halv sex på morgonen och James Morrison i öronen. Det var fantastiskt.

Jag känner mig helt nere idag. Inget går som jag vill. Jag kanske sitter och tycker synd om mig och det får jag väl göra då.
Det beror nog på att skolan äntligen (nejnejnej) har börjat. Och klassen gör mig deperimerad. Jag vill inte gå till skolan imorgon. Jag vill verkligen inte det.

Nu ska vi kolla på TV och vara tjockisar.
God natt.

Det finns inget jag kan säga till mitt försvar, eller. Sommarlov. Datorn är inget jag brukar prioritera på sommaren, men min sommar har varit toppen.
Igår var det första dagen på gymnasiet och nu är jag skräckslagen. Först skulle vi sitta i aulan och vänta på att ropas upp så man visste vart man skulle gå någonstans. Vi blev ungefär fyrahundra nya elever vilket är ungefär fyra gånger så många som i min förra skola. Och detta var ändå bara en tredjedel av skolans alla elever! Helt sjukt. Man känner sig så fruktansvärt liten och ensam. Speciellt när man hamnar i en klass som min. Några av tjejerna var faktiskt snälla och trevliga, men en av de tjejerna som var taskiga mot mig i sexan skulle såklart hamna i min klass och nu har nästan alla andra av tjejerna i min klass börjat vara med henne så det känns lite ensamt sådär. Men det blir ändå ett gyllene tillfälle att satsa som fan på pluggeriet och kanske få ännu bättre betyg än jag redan har. Det kan gå!
Som tur går Louise i samma skola och vi åker samma tåg nästan alla dagar så jag känner mig hyffsat trygg.
Musik är mitt liv. Det är det enda jag verkligen är bra på.

Här ger jag er en av de bästa covers jag någonsin har hört. Mmm, wonderful!



Måste fixa lite saker.