Don't you hear me calling you

Nu har jag glömt vilken musikvideo det är, men den är säkert bra. Man ser nämligen inte vilken det är förrän den ligger på bloggen.
Min bror tjatar om att han ska få datorn snart. Bara för att jag har suttit här hela dagen...
Just nu har jag ingen som helst lust att åka till Grönan. Det beror nog inte på vädret faktiskt...

Jag har börjat tycka om tatueringar av någon konstig anledning. Jag tycker att det är snyggt. Pappa hatar det så det känns inte som något direkt aktuellt samtalsämne i våran familj. Synd...
Gud vad nere jag blev helt plötsligt. Jag känner mig jättearg. Om Eric kommer hit och tjatar en gång till slår jag honom säkert.
För en gångs skulle är jag inte myssugen. Inte ett dugg. Jag vill helst slåss just nu. Stackars nästa person som öppnar dörren.

Imorgon är det bal. Min klänning är så grymt fin, jag vill bara gå runt med den på mig. Det känns bra att ha den på, man känner sig sådär extra fin.
Jag tror att jag har alldeles för stor respekt för resten av världen. Jag är rädd för att göra fel och jag känner mig alltid så otillräcklig. "Varför skulle man tycka att jag är rolig?", ungefär. Det går aldrig bort.
Nu borde jag nog gå och lägga mig, mitt huvud värker och det är sent.

Jag hoppas bara att världen uppskattar mig för den jag är. Hoppas att jag räcker till och jag hoppas att folk inte bryr sig för mycket om utséendet.
God natt världen.
<3

Efter en cirka sju timmars biltur är jag nu hemma, och har varit i två timmar. Kalaset slutade på femhundrasexton flaggor. Det är rekord faktiskt. Pappa vann gissningen som vanligt. Fjärde av fyra år i rad. Eric börjar tröttna på att förlora haha. Det märks och det är kul! Väldigt kul.
Jag skojjade bara, vi ska inte alls kolla på The Wedding date. Jag och mamma har redan gjort det. Jag tänkte att det blev lite finare att börja ett inlägg med en svensk flagga så jag lurades. Busiga jag...

Det sägs att man är som vackrast när man precis har gråtit. Om det stämmer är jag nog den vackraste personen i hela världen just nu. Jag känner mig totalt förstörd och ändå lättad. Men det känns som att jag är lättad tack vare en lögn som jag nästa vill tro på. Eller, jag vill tro på den, mer än något. Men det känns inte sant and that's killin' me inside. Är det inte sant vet jag inte vad jag tar mig till...
Jag tror att jag, efter denna tid i kunskapsskolan, har lärt mig uppskatta andra människor. Speciellt nu den här sista terminen. Jag vill inte se tillbaka från gymnasiet och tänka: "Det var bättre förr", men jag tror att det kommer sluta så...
Jag har lärt mig älska de jag älskar och det är jag glad över.
Att sitta här och sega på ett blogginlägg känns onödigt, bäst att hitta på något annat.
God natt... kanske.

Vad som än händer älskar jag dig! En förlorad vän vore ett förlorat liv, mitt förlorade liv. Snälla, låt det inte ske.
Ta vara på all kärlek du får och våga älska tillbaka. Det är att börja älska som är det svåra.

Med dessa visdomsord säger jag nu hejdå, åtminstone för en stund.
Hejdå

Huvudvärken kommer sakta tillbaka. Lite sådär småstörande ligger den där i bakhuvudet och lurar. Jag orkar snart inte plugga matte mer. Sannolikheten att jag kommer sluta snart är otroligt hög. Minst nittinio procent skulle jag tro.
Efter det här är det bara att börja på tyskan också! Yippie!
Då var matten klar! Äntligen! Haha, det mesta jobbet gjorde Patrik, jag frågade honom om jag hade tänkt rätt på vartenda tal. Aja, det är i alla fall klart. Nu har jag bara fem redovisningar imorgon! Det är helt sjukt mycket ju! Hur fan ska jag hinna? Tre av dem är åtminstone inbokade. Jag har lärt mig musiken och bilden blir det nog tid till på något sätt. Just nu känner jag mig inte ett dugg stressad faktiskt. Det känns som att jag har koll på läget. Eller...?
Skit också. Måste gå nu...
God natt

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag få dig att förstå hur mycket du betyder för mig? Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Är det mitt fel att det inte blir bra, eller är det ditt?
Det här funkar inte längre...

Jag har slut på ord...

Jag måste verkligen sluta med att stressa upp mig i onödan. Den här kursen tar livet av mig. Om jag inte hade varit sjuk i tisdags hade jag varit klar nu! Jag hade sluppit redovisa själv och jag hade sluppit stressa upp mig såhär mycket. Onödigt mycket. Ärligt talat är jag totalt skräckslagen.
Den största rädslan står nog för att jag kommer säga fel. Eller alltså, egentligen hatar jag uppmärksamhet. Jag älskar att prata och så, men uppmärksamhet är inget för mig. Det där med att stå på scen och sjunga är inte läskigt, men det är att sjunga som är det roliga. Folket runt omkring skiter jag i. Nu är det här viktigt för mitt betyg i SO. Musikbetyget är satt på skolavslutningen, så om jag sjunger fel vore väl mest jobbigt för att det blir lite pinsamt. Eftersom jag själv tycker att jag sjunger väldigt bra är jag inte så orolig över att min sång inte blir omtyckt. Jag blev ju faktiskt tillfrågad först av alla om jag ville sjunga solo på förra årets skolavslutning. Jag hoppas faktiskt att jag får göra det i år med :) Jag fick många komplimanger den dagen.
Jag sjunger verkligen hela tiden. Jag brukar sjunga när jag går till bussen, jag sjunger i skolan, jag sjunger hemma hela tiden. Speciellt när jag är ensam hemma. Jag sjunger självklart i duschen också, men det gör nog de flesta haha. Det roliga med det är att man tror aldrig att någon hör när man sjunger i duschen, men alltid när man kommer ut ur badrummet säger någon: Vad fint du sjunger. Haha. Något som är ännu roligare är att man blir lika förvånad varje gång. Man tänker att ingen kan väl ha hört det där. Nu sjöng jag jättetyst. Som fan heller! Haha!
Det ekar väldigt bra i vårt badrum också. Det hörs skitbra ut!
Jaaaa!! Jag kom nyss på att jag har Ben&Jerry-glass i frysen! Mums. Jag åt ungefär halva förut. Så jävla gott! Men man orkar aldrig äta upp allt på en gång. Glassen är så mäktig.

Den här helgen skulle ju bli hur händelserik som helst! I vårt hus har det inte hänt någonting alls. Det enda jag har gjort är att skriva blogg och städa. Och så har jag ju kollat på The Wedding date två gånger också. Mums! Den filmen är så jävla bra! Och Nick är så jävla sexig. Man blir seriöst kär i honom! Mums!
Jag tror att jag måste plugga lite nu. Det känns som söndag och då blir jag pluggstressad.
Skriver med senare.
Pussar <3

Är det huvudet som spelar mig ett spratt, eller är mitt hjärta krossat? Det känns som att mitt liv är förstört rakt igenom. Vad det beror på är jag inte säker på, men jag har mina aningar. Ska jag inte kunna släppa dig? Du sårade mig så djupt. Varför bryr jag mig fortfarande? Jag gissar att jag aldrig kommer kunna släppa dig. Det var så bra, vad gick fel? Vem klev snett? Jag ser inga misstag från min sida, så... det måste ha varit du? Eller...?
Jag är rädd att jag skulle ge dig ännu en chans om du bad mig. Trots att jag gav dig så många chanser fortsatte du hålla på som du gjorde. Jag vill på något sätt inte tro att det är för sent. Jag älskar dig.
Jag kan inte fatta det, du framkallade till och med tårar fortfarande. Jag måste glömma dig...

Vad är det med folk idag? Varför är alla så konstiga? Det kanske är jag som är konstig. Ååå, jag orkar inte med det här längre! Det är alltid något jag går runt och oroar mig över. Alltid är det något som tynger ner mina axlar. Tungt som sten.

Jag måste sova nu.
God natt

Ännu en bild från Nyåker, tagen förra helgen faktiskt av MIG. Det har liksom blivit en tradition att jag råkar ha på mig converse när vi åker dit och jag råkar alltid ha min mobil i fickan, så konstigt!



Såhär ser Nyåker ut på våren. Bilden ser målad ut, vilket iförsig är rätt coolt, men den är tagen med en mobilkamera.

Jag hatar WoW! Vad är meningen med det? Man sitter och spelar i timmavis i någon låtsasvärld och vill aldrig sluta. Det är helt sjukt. Dessutom tar det alla mina killkompisar!
Jag hatar också dem som hoppar in i folks liv och bara lägger sig i allt. Jag har alldeles för lite privatliv tror jag, fast det beror kanske på att jag är väldigt öppen och pratar om mina problem med många av mina kompisar. Jag tror att det är bra faktiskt. Då känner de nog att de fått mitt förtroende.

Imorgon skulle mormor ha fyllt sjuttiofyra år. Jag fick inte ens lära känna henne och hon dog innan min bror ens föddes.
Jag tänker på dig mormor!
Nu ska jag sova, god natt!

Jag undrar hur det kommer gå för min teknikuppgift egentligen. Hela dagen har jag skjutit på att börja skriva och det kommer jag nog fortsätta med haha. Jag har ju i alla fall hela veckan på mig. Om jag tänker så kanske jag blir lugn haha.
Nu är det dags att duscha, imorgon är det skola igen!
God nattens

Jag undrar hur många bilder som denna jag tog i somras. Det var minst sex-sju stycken. Jag tycker de är så fina! Man får verkligen aldrig nog av att springa runt uppe på Nyåker och fotografera. Även om den enda kameran som finns tillgänglig är en mobiltelefon. Nyåker är alltid fint.

Falun, never more. Oj oj oj! Vilken vecka! Hälften av den lediga tiden gick åt till kortspel och resten till... glida runt till olika rum (mest Jämtland, alltså Jakobs rum såklart, alla vill vara med Jakob).
Jag och Patrik ägde på Neger och president, eller Niggah som jag kallade det! Det var så grymt kul! Jag undrar hur många timmar vi spelade kort sammanlagt, haha.
Förutom att det hände en del konstiga saker var det en riktigt bra vecka. Gårdagens kväll gick åt till att vara arg. Sista sista sista kvällen i Falun och vi fick inte ens vara uppe en halvtimme extra! Det är helt sjukt. Falun är liksom terminens höjdpunkt! Ilska! Det går absolut inte att konversera med Andreas Wallin.
Jakob var dock inte så glad den här veckan. Deras rum blev såklart ALLAS samlingsrum, vilket han inte uppskattade. Han kan väl inte hjälpa att han är världens underbaraste människa och att alla vill vara mer honom! Han är verkligen det och det är verkligen så.
Hur kan det komma sig att jag alltid har kvar båda pengar och godis när jag kommer hem från Falun? Jag har nästan en tredjedel av mitt godis kvar och säkert hundrafemtio kronor (av trehundra) också. Det måste bero på att jag är dotter till en smålänning. Smålänningar är icke snåla, de är ekonomiska! Det är nog pappas motto.
Jag tycker ofta att bussresorna till Falun är något av det roliga. Särskilt på vägen dit. Man sitter och längtar och liksom... passa på att ha kul då med! På vägen hem är alla skittrötta och sover. Dagens bussresan gick åt till att kolla på National Tresure. Typ världens segaste film, långtråkig som fan. Fast ett tag var Emil och Petter lite roliga. De satt bredvid varandra och jag låg typ över dem haha. Det hade dem absolut INGET emot haha. De turades om att ge mig handmassage också. Killar funkar alltid till något! Eller ja, de funkar till mycket.

Jag upptäckte nyss att detta är mitt hundrade blogginlägg! Det tycker jag att vi firar med en bild!



Det blev ännu en bild från den fantastiska dagen förra året. Den där helt perfekta dagen då det egentligen inte hände så speciellt mycket. Solsken och en kamera kan göra mycket. Att det var sommar gjorde det väl en aning bättre kan jag tro!

Förvirrad, ensam och osäker. Varje tår jag fäller representerar varje evighet jag älskar Jakob.

Min väska är snart full. Det här blir verkligen en stressig kväll alltså! Packlistan är helt borta. Jag har letat i varenda liten vrå (eller något) och jag måste träna inför hemkunskapsuppgiften. Eftersom att vi inte vet vilken maträtt vi ska laga känner man sig en aning mer osäker. Jag vet dessutom inte när vi ska vara vi skolan. Antingen skulle bussen gå halv åtta, eller så är det tiden då vi skulle samlas vid skolan.
Jag börjar alltid tveka på informationen jag får av mina kompisar, det kanske beror på att jag glömt vad läraren sa. Ibland känner jag mig lite elak över det, men jag är en tvekande person. Jag tar inget förgivet längre. Det har hänt för mycket.
Det ska bli kul att åka till Falun, men tråkigt att det är sista gången. Vi kommer nog inte sova alls haha!! Det blir lätt så när det känns som att man slösar bort tiden på att sova istället för att ha kul.
Nu ska jag laga mat...