Don't you hear me calling you

Jag funderar mycket på hur det ska gå med klassen egentligen. Nu igår var det första festen, jag var inte där. Det trista med det är att alla kommer snacka om det på måndag och vi andra kommer inte fatta någonting. Vi var visserligen bjudna, men vad är meningen med en fest som börjar klockan nio? Seriöst, den tiden sattes bara för att det skulle vara något märkvärdigt. Enligt mig gav det bara motsatt effekt, men jag måste gå på nästa fest, annars lär jag aldrig känna någon alls förutom Elin och de andra jag brukar prata med om dagarna. Det känns så konstigt att halva klassen känner varandra och resten bara går runt i smågrupper. Jag vill egentligen inte uttrycka mig så, men det är precis så det är. Om man ska få till någon riktigt bra sammanhållning räcker inte en fest för det är absolut inte alla som festar varenda helg. Hitta på något som passar alla på något sätt.

Jag bara måste gå på konsert snart! Det går alldeles för långt tid emellan gångerna. Om det finns någon där ute som håller koll på vilka band som spelar i stockholmsområdet i november är jag ytterst tacksam för tips!

På tal om musik har jag förresten skaffat mig ett par nya hörlurar. Jag klarar bara inte av bruset som stör i bakgrunden anymore! Så fruktansvärt irriterande och därför stod jag inte ut längre. Mina nya är väldigt bra. Inte perfekta men tillräckliga helt enkelt.
Vi ringde och grattade Cornelia på sin tvåårsdag idag. Hon sa inte mycket, men kul var det. Det enda hon sa var typ ja, nej, hej och hejdå. Fast hon kunde säga våra namn också, men det blir mest lelinor haha. Gulligunge där. Mitt i samtalet började hon säga hejdå några gånger, det är vid sådana tillfällen man känner sig så uppskattade.
Trots denna hysterik var det som allra roligast när mamma frågade om någon hade sjungit för henne på hennes födelsedag. Hon svarade nej och bakom henne satt typ halva släkten och de hade såklart sjungit galet mycket för henne. Massa uppskattning till er släkten!
Jag vill absolut inte bli en idol-fantast men det har blivit storvarning för det i år. Jag har sett varenda avsnitt hittills. Usch, men jag kan inte hjälpa det. Finns det sådana talanger som Erik, Mariette och Calle är det svårt att inte kolla helt enkelt. De är så himla duktiga! Man får verkligen lust att sjunga alltså.

Här sitter jag nu och lyssnar på Billy Idol, kan det bli mer 80-tal eller? Haha, nej jag tror inte det! Han är så cool!

Jaja, där fick jag till några rader. Dags att dra vidare mot 80-talens musik.
Hårdrock ftw!

God natt :D

Som ni kanske förstår är det Michael Jackson som fyller mina öron ikväll och jag kan bara inte förstå att han har lämnat oss. Totalt ofattbart.
Jag antar att jag borde skriva en del nu, men jag har absolut inget att säga. Jag väntar på bättre tider helt enkelt, så jag har inget vidare intressant att dela med mig av.
God natt.

Ja, här sitter jag nu igen. Ensam hemma faktiskt och det är helt underbart. Jag får äta massa godis om jag vill.

Jag är totalblåst av stolen. Det första jag tänkte när Erik Grönwall började sjunga var: Han kommer stå i finalen. Jag föll direkt. Vilken talang! Vilken röst och vilken styrka. Jag är helt förälskad.
Just nu sitter jag faktiskt och lyssnar på David Bowie. Mums.
Nu måste jag laga mat, bye!