Sweet Jackie
Okej. När årets hittills mest spännande, jobbiga, långa, korta, roliga och helvetiska vecka nu är över sitter jag här framför datorn i mörkret och låter tårarna falla. Jag vet inte om det beror på att jag är fullkomligt utmattad eller att jag är så sjukt förbannad. Den här veckan har varit ett paradis av musik, men ett band saknades - Sugarplum Fairy. De jag så länge velat se live, på deras egen hemmaplan. Men det går inte. För världens sötaste dalmas har cancer. Fyfan alltså. Jag kokar av ilska. Jag gråter av förtvivlan. Jag stirrar på skärmen för att jag inte kan fatta att det är sant. Fyfan. Jag läser hans blogg och jag hoppas för kung och fosterland att vinner över cancern. Snälla vinn, Kristian.
Om jag någonsin skrivit något som gjort någon upprörd så ångrar jag mig nu och jag hoppas att ni kan förlåta mig för det i så fall. För plötsligt är jag rädd. För cancer. Inte att dö utan att få cancer. Att någon jag älskar ska få cancer. Jag tror inte att jag skulle orka det.
Om jag någonsin skrivit något som gjort någon upprörd så ångrar jag mig nu och jag hoppas att ni kan förlåta mig för det i så fall. För plötsligt är jag rädd. För cancer. Inte att dö utan att få cancer. Att någon jag älskar ska få cancer. Jag tror inte att jag skulle orka det.
