Don't you hear me calling you

Jag gissar att du nu tänker: "Fan vilken misslyckad bild!". Jag förstår dig precis. Det var vad jag tänkte när jag såg den första gången. Men när jag suttit där i trädet med kameran framför ögen och analyserat bilden är jag ärligt talat nöjd. Allt förutom det närmsta tinget är totalt klart, vilket gör det hela så häftigt. Jag är absolut nöjd!

Äntligen, äntligen, äntligen är tyskan helt klar! De sista nationella proven avklarades idag. Skrivuppgiften gick jättebra! Tror jag i alla fall. Det kändes så, om man ska gå efter magkänslan så att säga. Jag blir inte alls förvånad om jag får ett MVG! Det känns bra.
Den sista Falun-resan. På måndag bär det av. Gud vilken sorglig känsla man kommer få när man kliver på bussen fredagen samma vecka. Inget mer Falun, inget mer sova alldeles för lite utan ligga och fnittra hela natten istället.
I början var Falun-resorna inte alls kul faktiskt. Första gången jag var där blev det stor fight i vårat rum. Vi sov där, sex personer och det blev ett bråk alla mot en. Kan man säga... Det blev helt kaos och det hela slutade med att hon bytte rum om jag kommer ihåg rätt. Det var riktigt jobbigt.
You take my breath away. Introt är helt fantastiskt. Vilken stämarbete de har gjort! Det är nog en av deras bästa låtar. Så perfekt och välgjord. Vilka fantastiska musiker. Queen är verkligen bäst.
Kan man sakna någon man aldrig träffat? Den där personen man skriver hemliga lappar tillsammans med. Man ringer och säger först inte vem man är, men ändå listar den andre ut vem man är direkt. De flesta helgerna tillbringar man tillsammans, man sover över och hittar på massa kul. Hemligheter är inget hinder, man berättar allt för varandra. Alltid är det sanningen som styr samtalsämnet och inte ens vita lögner är tillåtna.
Den där vännen vill jag hitta. Jag kanske låter girig och kanske till och med riktigt girig. Jag borde absolut vara nöjd med allt jag har och det är jag! Absolut. Jag har de bästa vännerna man kan tänka sig, men den DÄR bästa vännen. Det är kanske ännu en person som endast kan synas på TV eller i film. Eller så kanske jag till och med har fått detta från TV och film! Men det är så jag känner. Jag tror dessutom att mitt självförtroende skulle bättras på en hel del om min önskan gick i uppfyllelse.
Är inte ordet Friend väldig fint? Alltså, inte bara betydelsen utan även själva ordet. Jag upptäckte det nyss själv. Det ser ut som ett vitt och gult ord på något sätt. Glädje och sommar tänker jag då och kliar mig lite snabbt i huvudet.
Jag ser alla bokstäver mer olika färger. A är till exempel en svart bokstav. B är gul, C är ljust gul, D är brandgul, E är gul och F är ljusgrön. G är en blandning av lila och rosa. H är typ vin röd, nära röd. I är vit och J är ljust ljust rosa. K har samma färg som ett granbarr ungefär, möjligtvis en aning ljusare. L är lite silver, kanske ljust grå. M är rosa och N är lila. O är mörkt mörkt blå, P är röd, R är riktigt blodröd, S är blå, absolut havsblå. T är en mörkare version av barrgrönt, U är ljust lila, V är beige, W är ljust brun, X vet jag inte riktigt, kanske mörkgrått, Y är typ skär, på gränsen till rosa, Z är brandgul, Å är mörkblå, Ä är svart med beiga prickar och Ö är helsvart. Där har du alfabetet i ett annat perspektiv.

Jag längtar till Leksand. Det ska bli så kul att tillbringa ännu en helg där, det är liksom en underbar känsla att bara vara där. Jag har så många minnen därifrån. Leksand är verkligen ett ställe jag kan tillbringa en hel sommar på. Helst skulle jag ta med mig några kompisar, men det är faktiskt inte ett måste för mig. Om vi skulle bo i Ullvi som vi alltid gjorde förut skulle jag klara mig, absolut.
Ibland tror jag inte att killar fattar vad tjejer menar med att de vill ha känsliga killar. Tjejer vill inte ha en kille som gråter när de är ledsna, inte för att det är något fel med det. Men tjejer vill ha en kille som vågar visa att de tycker om någon och som vågar säga det rakt ut. Det är en modig kille.
Jag är totalt handikappad. Jag kan inte ens gå normalt i trappor! Den där jävla sträckningen stör mig så! Jag missade träningen idag och så kan jag knappt röra mig. Det är asjobbigt!
Idag tog jag ner gamla skrivhäften jag skrev i i låg och mellanstadiet! Det var skitkul att läsa igenom.
I ett av häftena hade jag skrivit ner vårtecken som vi var ute och letade efter med våra faddrar. Jag skulleskriva hackspettsbo. Haha gissa hur jag stavade det: Haxpettsbo. Hahahahahaha! Pappa skrattade ihjäl sig när han läste det.
Jag saknar verkligen de där gamla skolavslutningarna när vi gick till kyrkan. Just då när det liksom hände gillade jag det inte speciellt mycket, men nu inser jag hur mysigt det var. Synd att vi inte fortfarande gjorde sådant.
Sommar! <3
Nu ska jag sova, god natt!

Något Danderyds besök blev det tyvärr inte imorgon. Det passade helt enkelt inte en onsdag.
Istället får jag väl åka hem till Jakob och äta upp resten av hans godis eller något. Det skulle inte förvåna mig om jag till slut låg där på hans trampolin, utmattad av allt hoppande och godisätande.
Jag satt alldeles nyss ensam i vardagsrummet på nedervåningen och bankade argt på pianot, men sången lät desto bättre. Där satt jag sedan i fåtöljen och tjatade massvis med Ted Gärdestad's låtar. Jag tröttnar aldrig på hans somriga texter som gör att man mer och mer längtar till sommarlovet. Kärlek och sommar.
Jag kommer ihåg hur mycket jag älskade Ted Gärdestad's låtar. Jag satt där i bilen och sjöng med i varenda låt. Det skulle inte förvåna mig om mamma och pappa blev en aning trött på att jag hela tiden gick runt och sjöng "Satelit". Den kunde jag helt utantill. Av att lyssna på Ted Gärdestad blir jag verkligen lugn. Och nästan gråtfärdig. Man känner verkligen de känslor han kände när han skrev dessa låtar. Gripande texter och vackra melodier. Det får mig alltmer att tänka på sommaren. Jag älskar sommaren.



Det här är ännu en av de bilder jag tog den där somriga fotografiska dag. Den är faktiskt tagen i vår granne Bengts trädgård. Jag tyckte att det blev så fint med dessa vita syrener med den blåa himlen i bakgrunden. Ännu mer sommar!

Nu var hälften av de där, inte så roliga, nationella proven i tyska klara. Det gick faktiskt väldigt bra. Imorgon fortsätter lidandet, men det ska nog gå bra. Solveig sa att hörförståelsen var lätt, det är mer skrivuppgiften som skrämmer mig. Dessa långa texter jag skriver brukar inte bli speciellt bra innan en lärare har tagit sig en titt på den. Eller, Solveig brukar inte direkt klaga, men att skriva alla dessa tyska ord i rätt ordning är inte så lätt som man tror. Jag vet inte hur de tänkte, men alla orden ligger totalt i oordning. Jag förstår aldrig hur det ska vara.
Är jag så poetisk som det sägs? Ibland känner jag mig väldigt poetisk och lite vuxen. När jag säger till mamma att det känns som sommar när björkarna slår ut och när gräset blir grönt, förundras hon av att jag lägger märke till sådant. Jag är kanske lite vuxen och poetisk av mig.
Om jag inte misstar mig så har jag inte berättat om hur vi i min familj firar nationaldagen. Vi åker bil, i säkert fyra fem timmar eller mer, och så räknar vi flaggor. Innan vi åker tippar vi hur många flaggor vi kommer se och den som gissar närmast vinner ett pris. Det är en väldigt bra tradition tycker jag! Dessutom har vi vartenda år, alltså de tre år vi har gjort detta, haft grymt bra väder. Varmt och soligt.
Jag längtar verkligen till nationaldagen! Det är bara trettionio dagar kvar tills dess! Hoppas på bäst väder!

Min största kärlek här i världen: Queen. ÅÅ jag är så kär! Det är helt otroligt. Jag tröttnar aldrig! Att sitta i TV-rummet och njuta av Queen och bara sitta och glo... på jag vet inte, vad som helst. Det är helt fantastiskt.
Asså Queens låtar är ju totala mästerverk. Det är som solen och som havet. Det är ljuv musik för själen. ÅÅ, jag är såld.
Queen är mitt mirakel och the love of my life. Jag är så kär.
Det går inte direkt framåt med det där med att starta band haha. Inte för att jag direkt letar medlemmar. Jag vill ju bara ha killar så det kan bli väldigt svårt.
Nu har jag så ont i magen att jag knappt kan sitta på stolen. Det är nog bäst att jag går.
God natt.

Ännu en helg med Patrik around. Det så en helg ska vara.
Min helg vecka sexton började med cirka en timmes solande på min kära trampolin efter skolan. Jag var så duktig i skolan den dagen, jag fick MVG på min SO-text! Helt fantastiskt! Jag hade väntat mig... kanske ett G eller VG. Jag lämnade det till honom och frågade vad jag skulle göra för att få VG. Happiness!
Helgen fortsatte hemma hos Linnéa, men det blev tyvärr ingen maskis. Istället tillbringade vi halva kvällen på trampolinen. Jag ägde alla på ett, två, tre-leken och vi hade jätteskojj!
Linnéa gjorde kycklingklubbor och ris till middag, det var grymt gott! Efter maten satt vi och snackade en massa skit haha. Godisskålen tömde vi nästan helt innan maten. Godis <3
Senare på kvällen kollade vi på "Populärmusik från Vittula". Den filmen är så bra! Den andra halvan av filmen (alltså när de små pojkarna hade växt upp och blivit femton) satt vi och diskuterade vem av dem som var snyggast. Jag och Sofie tyckte helt klart att den blonda var snyggast. Josefin, Linnéa och Bea tyckte den mörka. Den blonda var sååå mycket snyggare! Jag lovar!
Ännu senare kollade vi på "The Beach" och Leonardo Dicaprio (vet inte om jag stavade rätt haha) är så grymt snyggast i hela världen! I reklampauserna zappade vi runt lite bland de andra kanalerna och till min stora förtjusning gick "Rambo - First blood", på någon kanal! Det slutade med att vi efter några minuters funderan bestämde oss för att kolla på Rambo istället.
Det lite ironiska var att jag, som skulle gå upp kanske lite innan de andra på grund av min katare-träning, satt uppe längst. Jag och Linnéas fjortonåriga lillebror satt där själva och kollade på Rambo! Haha! Så tokigt det kan bli.

Natten fortsatte i alla fall och Linnéas farmor var där och såg till att vi inte söp oss fulla eller något, haha.
Jag, Sofie och Bea sov i Linnéas föräldrars föräldrars vattensäng. Det var... intressant. Jag har legat i en vattensäng förut, men det var ganska jobbigt att hela tiden rulla runt där så fort någon vred på sig. Ryggen fick dessutom ta en del stryk. Och jag kan lova att det inte var så speciellt lätt att träna karate tio timmar senare. Som tur var körde vi ingen fighting alls haha! Turliga mig för en gångs skull.
Efter träningen fick jag vänta på mamma i en kvart extra, för hon skulle tydligen skjutsa min kära lillebror någonstans. Där fick jag stå i kylan och blåsten ensam i en kvart. Okej, jag stod inomhus, men det var kallt i alla fall!
Och eftersom min träning slutade en halvtimme innan jag skulle vara i mörby hann jag inte hem och duscha emellan. Stackars Patrik som fick ett svettigt välkomnande utanför Mörby centrum.
När jag stod där och väntade på mamma blev jag bara argare och argare haha. Jag lyckades i alla fall byta tröja och grejer på vägen dit. Mamma hade varit lite snäll och gjort oboy och macka till mig. Hon gissade väl att vi inte hade käkat lunch innan jag stack till träningen.
Så efter allt detta och fram till... för en timme sen ungefär har all min tid gått till Patrik :P Det var en intressant helg! ;)

Gud vad skönt det var att bli av med tyskan och SO:n och all stress för ett tag. Nu har vi matte nationella på torsdag och i tyska vecka arton. Konstigt nog känner jag mig inte stressad över det.
Jag är verkligen helt beroende av Tyler Hilton. Hans låtar är så perfekta!
Och nu måste jag sova, det blev ingen vidare sömn den här helgen. Haha!
God natt <3

Ännu en bild från midsommar i Leksand -08. Gud vad jag längtar tillbaka!

Jag känner mig utanför. Som om alla låter bli att prata med mig för att andra är bättre lyssnare än jag.
Jag och Sofie pratade nyss i telefon. Hon sa att jag var en jättebra lyssnare. Hon är den första som har sagt det till mig. Jag älskar Sofie. Hon förstår mig verkligen och jag kan prata med henne om verkligen vad som helst. Sofie du är bäst!

På fredag ska kursen vara inlämnad och klar. Jag har faktiskt gjort upp en plan över hur jag ska kunna få minst VG. Jag pratade med Solveig om tyskan idag också, hon sa att jag inte behövde göra mer än till steg trettio. Sedan var det bara nationella proven kvar! Fan vad skönt. Nu är det mest engelskan kvar av stegämnena jag behöver oroa mig över. Jag har ju inte pratat med Malin om mitt MVG. Det är nog på tiden.
När man har skrivit eller pratat om vad jag har kvar att göra, skolmässigt, känns det mycket lugnare. Som att några av problemet faktiskt är lösta.
Jag sitter här i min ensamhet och lyssnar på Tokio Hotel av någon konstig anledning. Kärleken till TH sitter faktiskt kvar, långt där inne. Ibland är det skönt att sitta ensam och lyssnar på nedstämmande musik. Alla dessa besatta TH-fans kan faktiskt inte ha helt fel. Jag vet hur många som verkligen hatar TH, men till vilken nytta? Vad tjänar dessa människor på att ta sig tid till att hata dem? Och varför offrar man sin tid till något man hatar?
Värst vad mycket tyska det blev nu då! Först pluggar jag massa tyska, sedan lyssnar jag på Tokio Hotel och nu lyssnar jag på Rammstein. Rammstein är faktiskt väldigt bra! Jag älskar sådan där riktigt hård musik som man bara dränker öronen i. Det får mig att tänka på annat än vad jag måste göra hela tiden. Stressen försvinner.
Dags för min dagliga vandring uppför dödens trappa. God natt

En vis man, vid namn James Morrison sjöng en gång "I'm not lost, just undiscovered". Det stämmer nog bra in på mig. Jag är bättre än vad andra (och speciellt jag själv) tror.
Jag undrar hur mycket ett hjärta klarar. När har man återhämtat sig och när vågar man börja lita på andra människor igen? Efter allt som har hänt är det svårt att veta vad som är vad och vem som är vem. Vilka som är lögnare och vilka man faktiskt vågar berätta saker för. Jag tror faktiskt att jag börjar hitta tillbaka, lite i alla fall.
Nu slog den där jobbiga tanken mig. Hur många av mina kompisar i ks kommer jag faktiskt ha kontakt med efter grundskolans slut? En av mina vänner trodde att vi skulle tappa kontakten. När denna person sa det till mig kände jag mig totalt obetydlig och... inte speciell. Om man är bra vänner får man väl förfan anstränga sig? Sådana människor gör mig irriterad. Dem som helt har tappat hoppet. Jag har gjort flera snesteg, men jag hoppas förfan fortfarande! Jävla idiot. Jag tror inte att jag kommer ha kontakt med fler än... femton personer från min nuvarande skola.
Jag undrar vad som kommer hända i mitt liv. Vad kommer jag jobba med? Kommer jag få barn snart? Kanske gifta mig innan jag har fyllt tjugofem? Var kommer jag bo? Allt är som ett stort svart moln i mitt huvud.
Jag antar att inspirationen tog slut där. Så jag tänkte lämna över skrivandet till morgondagen. God natt

Vilken dag. Jag och Frida började dagen med att steka pannkakor och kolla på bilder från Thailand. Sedan gick vi till Gavelberget och åt upp pannkakorna. Det var gott, men fan vad kallt det var. Så länge man låg ner tog inte vinden och då var det okej. Så vi ville ju såklart aldrig gå hem. Men när vi väl kom hem satte vi oss med en popcornskål emellan oss och kollade på Björn Gustafsson! Kärlek alltså!

Jag vill lära mig growla. Undra hur många tjejer som lyckas lära sig haha. Om någon kan, ring mig! Lär mig! Jag bara måste lära mig! Det är såååå coolt!
Jag är för deppig för att skriva mer idag... god natt

Idag kom Eva, Pierre och Cornelia hit. Jag har visat Cornelia min gitarr och hon blev såklart förtjust. Något stort, med hål och som dessutom utgör ljud. Helt fantastiskt!
Det här blir ett fullspäckat lov verkar det som. Dessa små gulliga personer är här hela helgen, sedan har jag tre dagar och tre nätter ledigt. På dessa tre dagar ska jag hinna träffa Patrik och Sofie. Båda av dem ska sova över här.
Från torsdag till måndag ska hela familjen fira påsk tillsammans. Jag hade dessutom planerat att kanske hinna plugga en del också. Jag insåg just att vi bara har sju veckor kvar i skolan plus detta påsklov och Falun-veckan.

Jag var hemma från skolan idag. På grund av min jävla huvudvärk som vägrar släppa. När jag skulle ta blodprov åkte nålen ur blodådran precis när hon hade sluckit i den, så blodådran drog ihop sig i armen på mig. Fyfan vad ont det gjorde! Hon fick därmed byta arm och samtidigt som hon höll på att byta kapslar började jag försvinna. Jag kunde knappt höra något och jag såg nästan ingenting. När hon var klar fick jag sätta mig på golvet och ha ner huvudet mellan knäna så att blodet skulle komma tillbaka till huvudet. Den där svim-känslan är så obehaglig. Man likson tappar kontrollen och kan inte göra något åt det. Så efter allt detta ståhej åkte jag och mamma hem och åt vanilj-munkar. Det var riktigt gott! Sedan har jag sovit i några timmar mitt på dagen, och då drömde jag en mardröm. Sedan vaknade jag till slut av att jag blev skjuten. Alltså i drömmen haha. Sedan gick jag upp och kollade på One Tree Hill, vilket jag egentligen inte skulle göra på grund av huvudvärken, men det kunde jag såklart inte låta bli. Hela dagen har gått åt till att slöa, kolla på One Tree Hill och att spela luffarschack mot mamma och pappa. Jag vann de flesta gångerna!

Det där var väl en ganska bra sammanfattning av min dag och mitt kommande lov och nu vet jag inte vad jag mer ska komma med. Jag återkommer troligtvis imorgon, jag kanske har vunnit några luffarschacksmatcher till, vem vet.
God natt världen, eller ja, internet haha.

Vilken dag! Vilken dålig dag! Vilken SEG dag! Det finns inte ord som beskriver hur seg denna dag har varit. Den första april tvåtusennio.
Den enda roliga händelse jag var med om idag var alla luffarschacksmatcherna jag spelade. Jag har helt och hållet fastnat i trenden "Luffarschack", som går över hela skolan haha. Jag kommer ihåg när jag alltid ville köra det med farmor när jag var liten, så nu är jag ganska bra på det. Man lär sig nya knep och utvecklas hela tiden haha. Det låter som ett Pokémon-spel eller något!
Tänk om du bara kunde förstå vad du gör mot mig, hur mycket det sårar mig att du inte längre bryr dig ett dugg.
Måste livet vara fullt av besvikelser, i alla fall mitt. Och måste man alltid prestera och vara på topp. Varje dag? Varje timme? Varje minut? Man orkar inte hur mycket som helst. Min kropp och själ har tagit nog med stryk nu. Jag har tröttnat på all press jag känner varje dag. Jag orkar inte försöka imponera på alla längre. Det låter helt fel, men jag känner mig pressad över att jag hela tiden behöver imponera på alla för att de ska tycka om mig. Jag vågar inte göra misstag och det gör mig rädd att mista allt jag har.
Jag är så rädd att våga lita på folk. Efter allt som har hänt mig de senaste åren är jag rädd att bli sviken igen. Speciellt på killar...
Jag är rädd att jag måste logga ut nu, jag och pappa kom överens om att jag skulle gå och lägga mig en halvtimme tidigare än vanligt. God natt.