Don't you hear me calling you

Okej, var fan är alla? Det är fem personer inloggade på min msn. Är alla på fest eller? Ensamheten är min enda vän.
Min stereo har börjat gå sönder. Den funkar knappt alls längre. För att det ska funka måste man sitta och stänga av och sätta på den flera gånger. Jag tycker nog att jag är värd en ny bra stereo, efter allt slit jag utsatts för den här terminen.
Det har dödat mina krafter, så när mamma och pappa tjatar på mig att följa med ut och gå orkar jag bara inte följa med. Jag vill ut och gå, men krafterna räcker inte till. Det skulle inte förvåna mig om jag inom kort somnar i skolan.
Den här dagen har knappast varit händelserik. Den enda jag har gjort är att kolla på One Tree Hill och cyklat en liten bit.
Första cykelturen för i år. Det var kul att se att cykeln fortfarande rullar utan problem. Vi tog svängen om golfbanan. Solen sken hela dagen och det var så varmt att vi satt ute och fikade och åt popcorn när vi kom tillbaka. Cornelia gick runt där i trädgården och besökte ibland våra små grannar som alltid är på Eric och ska leka. Ebba, Emrik, Linn och Ida. Ibland försökte Cornelia till och med ta deras dockor och "springa" iväg med dem.

Jag vill ha Peyton och Brookes vänskap. Jag vill ha en sådan där bästabästa vän. En bästa vän som inte har någon annan bästa vän också. En man alltid kan lita på och som alltid ställer upp. Jag har många asbra vänner, det har jag verkligen, men jag suktar efter något mer. En vän man kanske till och mer flyttar ihop med efter gymnasiet. Ursäkta min girighet, men jag har alltid drömt om en sådan vän utan att någonsin få någon.
Jag startade ett nytt projekt idag. En bland-CD men några av mina favoritlåtar. Jag har redan börjat designa framsidan på den och till och med skrivit en lista på låtar. Det ska liksom bli en CD-serie med flera "volymer". Än så länge heter den "Mean Fifteen" och varja skiva ska alltså innehålla femton låtar. jag vet inte riktigt om min inte fullt så bra idé kommer ta fart, men kan nog gå vägen. Lite hjälp skulle inte skada heller.
Ännu ett besök av Patrik väntas på måndag. Jag har planerat att äga honom på luffaschack, men man vet ju aldrig hur bra han är haha. Det brukar vara så att han vinner på yatzy (som endast går ut på skicklighet enligt honom), men jag vinner på kortspel. Så om jag nu äger honom på luffarschak kanske jag tar hem priset i flest vunna spel? Vönta du bara Patrik!
Idag fixade jag en fin liten fejktatuering. Precis i svanken ovanför byxkanten. Grymt sexit måste jag säga! Grymt sexigt! Patrik ville se den också, men det håller dessvärre på att försvinna. Som tur är har jag en till likadan! Glädje till tusen.
Jag har ärligt talar ändrat inställning till tatueringar. Dem är rätt så snygga, men jag tror inte att jag själv kommer göra en. Det sägs vara ytterst smärtsamt. Ska man tatuera sig måste man dessutom vara säker på att man föralltid kommer vara nöjd med det lilla mönster som alltid kommer sitta där. Kanske något man ska tänka igenom innan man gör något.
Nu ska mamma sova och därför måste jag gå. God natt.