Picture perfect
Ännu en bild från midsommar i Leksand -08. Gud vad jag längtar tillbaka!
Jag känner mig utanför. Som om alla låter bli att prata med mig för att andra är bättre lyssnare än jag.
Jag och Sofie pratade nyss i telefon. Hon sa att jag var en jättebra lyssnare. Hon är den första som har sagt det till mig. Jag älskar Sofie. Hon förstår mig verkligen och jag kan prata med henne om verkligen vad som helst. Sofie du är bäst!
På fredag ska kursen vara inlämnad och klar. Jag har faktiskt gjort upp en plan över hur jag ska kunna få minst VG. Jag pratade med Solveig om tyskan idag också, hon sa att jag inte behövde göra mer än till steg trettio. Sedan var det bara nationella proven kvar! Fan vad skönt. Nu är det mest engelskan kvar av stegämnena jag behöver oroa mig över. Jag har ju inte pratat med Malin om mitt MVG. Det är nog på tiden.
När man har skrivit eller pratat om vad jag har kvar att göra, skolmässigt, känns det mycket lugnare. Som att några av problemet faktiskt är lösta.
Jag sitter här i min ensamhet och lyssnar på Tokio Hotel av någon konstig anledning. Kärleken till TH sitter faktiskt kvar, långt där inne. Ibland är det skönt att sitta ensam och lyssnar på nedstämmande musik. Alla dessa besatta TH-fans kan faktiskt inte ha helt fel. Jag vet hur många som verkligen hatar TH, men till vilken nytta? Vad tjänar dessa människor på att ta sig tid till att hata dem? Och varför offrar man sin tid till något man hatar?
Värst vad mycket tyska det blev nu då! Först pluggar jag massa tyska, sedan lyssnar jag på Tokio Hotel och nu lyssnar jag på Rammstein. Rammstein är faktiskt väldigt bra! Jag älskar sådan där riktigt hård musik som man bara dränker öronen i. Det får mig att tänka på annat än vad jag måste göra hela tiden. Stressen försvinner.
Dags för min dagliga vandring uppför dödens trappa. God natt
fin bild! :)
