Always love

Usch vilken dag! Det började med att jag försov mig. Jag vaknade klockan 07.44. Bussen gick 07.52! Det enda jag hann göra var att slänga på mig kläder och springa till bussen. Vilken morgon.
Sedan skulle jag och Louise redovisa steg 30 i tyska. Jag fick VG+ eller MVG-. Hon hade inte riktigt bestämt sig än. Jag som var helt inteställd på att få MVG! Det här gäller liksom mitt MVG i tyska! Hon sa att jag skulle satsa på nationella proven istället.
Vi hade världens tråkigaste föreläsning i SO. Men uppdraget verkar inte helt åt helvete tråkigt i alla fall. Jag och Linnéa ska göra vår egna religion. Namnet på våran sensationella religion är inte skrivet i historien än, men det kommer.
Jag mailade hem min kurs-text från skolan för att kunna skriva det sista tills imorgon. Så när jag kom hem satte jag mig för att skriva klart allt. Jag skrev och skrev och till slut blev jag nöjd med det hela. Jag tryckte på spara-knappen men ingen "Spara som"-ruta kom upp. Eftersom att det redan var en färdig ril så att säga trodde jag inte att det var något mer med det, så jag gick in på mailen och tänkte skicka tillbaka filen till skolan. Jag satt där och letade efter den där förbannade filen, men hittade den såklart inte. Jag satt där och ilskan bara växte inombords. Till slut insåg jag att jag var tvungen att skriva om det jag hade tillagt sedan jag kom hem.
Jag satt där och skrev och skrev och istället för att göra samma misstag som förra gången klickade jag istället på arkivet och bläddrade ner till Ellinore-mappen för att spara den där. Det gick som smort och då tänkte jag göra ett nytt försök att skicka tillbaka filen till skolan. Men nej nej nej, Då kunde jag inte hitta den filen heller! Den här gången blev jag riktigt arg och gick istället upp och kollade på TV mer Eric. I väntan på att mamma skulle komma hem fördrev jag tiden där vid TV:n, ute på trampolinen och ensam på mitt rum. Jag var så arg att jag inte visste vad som var in och ut.
När mamma sedan kom hem gick jag igång på henne (förlåt mamma) och började skrika för att jag hatar vår dator och allt vad jag skrek om. Efter maten hjälpte hon mig snällt att hitta filen, men det var inte lätt för henne heller, trots det faktum att hon jobbar med datorer. Hon sitter framför datorn varje dag och skriver i timmarvis, men till slut lyckades hon hitta filen! Överlycklig som jag var sken jag upp som en sol och tackade mamma säkert tjugo gånger eller något.
Så nu har jag precis skickat min jävla kurs-text till skolan igen och dagen är räddad! Happiness!
Jag antar att jag hamnade här av någon konstig anledning, jag som bara skulle skicka iväg kursen.
Tanken slog mig nyss, att jag har inte kollat på One Tree Hill på säkert tre veckor eller något. Duktig som jag är ibland har jag faktiskt pluggat ihjäl mig den här veckan.
Alla duktiga barn skall belönas och även detta. Imorgon bär det av mot Åkersbergas centrala delar. Maskis hos Linnéa. Vi fem brudar: Josefin, Linnéa, Sofie, Bea och lilla jag. Skönt att det bara är vi. Det är lätt att det ballar ur totalt om antalet människor når över tiogränsen. När det bara är vi håller vi det oftast på en måttlig nivå.
Min andra belöning blir ännu mer myspys! Patrik kommer hit igen, whohoo! Även denna gång ska jag äga honom på luffarschack och yatzy. Jag kommer ihåg hur kaxig han var innan jag ägd sönder honom sist han var här. Eftersom han vann några gånger när vi var i Turkiet. Haha, lilla gubben, mig tar du aldrig i spel (och inte i brottning heller, haha)!
Jag ger er Tyler Hiltons visdomsord. Oohh vilken underbar låt!

"Everywhere you go, perfection
Follows you the wrong direction
And you will never see if for
You get all that you need and more
You see it, you want it
You find it, it's yours"

Idag blev jag av med ännu fler steg och kurser. Fem steg i tyska putsväck! SO-uppdraget om framtiden, även det, putsväck! Ingen mer börda i tyska, ingen mer börda i NO. SO:n förföljer mig terminen ut som vanligt.
Ända inpå näst sista veckan måste vi sitta där och lida av att SO:n fortfarande måste göras klart. Vi får aldrig en ledig stund från kurserna! Andreas Wallin, du är verkligen ond, eller hur? Är det så kul att kunna bestämma vad vi ska göra?
Det känns så ibland.
Tänk att det är fredag. Imorgon. Om tre timmar och cirka femton minuter. Den sista dagen på skolveckan. Gud så underbart! Fredag är den bästa dagen, näst efter lördag dårå. Den där känslan man har i magen på vägen hem: Jag behöver inte göra någonting när jag kommer hem. Jag tror att jag hamnar på trampolinen när jag kommer hem. Det brukar liksom sluta så när trampolinen äntligen är uppe, haha. Det är så skönt att bara ligga på trampolinen och tänka igenom alla bekymmer, allt som är bra och allt roligt man ska göra på sommarlovet!
Att ligga på gräsmattan är inte heller fel, men när myrorna börjar klättra på en börjar man nästan ångra att man inte la sig på trampolinen istället.

 
Detta är en bild från tjejkvällen hos Sofie. Jag kommer ihåg hur arg hennes pappa blev när vi satt och skrek i badkaret haha. Men vad gör man om någon annans fot hamnar... där man inte vill ha någon annans fot?
Jag sitter här och lyssnar på covers på Glad, av Tyler Hilton. Usch, det är hemskt haha!
Ska nog lägga mig nu, god natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0