Don't you hear me calling you

Något Danderyds besök blev det tyvärr inte imorgon. Det passade helt enkelt inte en onsdag.
Istället får jag väl åka hem till Jakob och äta upp resten av hans godis eller något. Det skulle inte förvåna mig om jag till slut låg där på hans trampolin, utmattad av allt hoppande och godisätande.
Jag satt alldeles nyss ensam i vardagsrummet på nedervåningen och bankade argt på pianot, men sången lät desto bättre. Där satt jag sedan i fåtöljen och tjatade massvis med Ted Gärdestad's låtar. Jag tröttnar aldrig på hans somriga texter som gör att man mer och mer längtar till sommarlovet. Kärlek och sommar.
Jag kommer ihåg hur mycket jag älskade Ted Gärdestad's låtar. Jag satt där i bilen och sjöng med i varenda låt. Det skulle inte förvåna mig om mamma och pappa blev en aning trött på att jag hela tiden gick runt och sjöng "Satelit". Den kunde jag helt utantill. Av att lyssna på Ted Gärdestad blir jag verkligen lugn. Och nästan gråtfärdig. Man känner verkligen de känslor han kände när han skrev dessa låtar. Gripande texter och vackra melodier. Det får mig alltmer att tänka på sommaren. Jag älskar sommaren.



Det här är ännu en av de bilder jag tog den där somriga fotografiska dag. Den är faktiskt tagen i vår granne Bengts trädgård. Jag tyckte att det blev så fint med dessa vita syrener med den blåa himlen i bakgrunden. Ännu mer sommar!

Nu var hälften av de där, inte så roliga, nationella proven i tyska klara. Det gick faktiskt väldigt bra. Imorgon fortsätter lidandet, men det ska nog gå bra. Solveig sa att hörförståelsen var lätt, det är mer skrivuppgiften som skrämmer mig. Dessa långa texter jag skriver brukar inte bli speciellt bra innan en lärare har tagit sig en titt på den. Eller, Solveig brukar inte direkt klaga, men att skriva alla dessa tyska ord i rätt ordning är inte så lätt som man tror. Jag vet inte hur de tänkte, men alla orden ligger totalt i oordning. Jag förstår aldrig hur det ska vara.
Är jag så poetisk som det sägs? Ibland känner jag mig väldigt poetisk och lite vuxen. När jag säger till mamma att det känns som sommar när björkarna slår ut och när gräset blir grönt, förundras hon av att jag lägger märke till sådant. Jag är kanske lite vuxen och poetisk av mig.
Om jag inte misstar mig så har jag inte berättat om hur vi i min familj firar nationaldagen. Vi åker bil, i säkert fyra fem timmar eller mer, och så räknar vi flaggor. Innan vi åker tippar vi hur många flaggor vi kommer se och den som gissar närmast vinner ett pris. Det är en väldigt bra tradition tycker jag! Dessutom har vi vartenda år, alltså de tre år vi har gjort detta, haft grymt bra väder. Varmt och soligt.
Jag längtar verkligen till nationaldagen! Det är bara trettionio dagar kvar tills dess! Hoppas på bäst väder!

Min största kärlek här i världen: Queen. ÅÅ jag är så kär! Det är helt otroligt. Jag tröttnar aldrig! Att sitta i TV-rummet och njuta av Queen och bara sitta och glo... på jag vet inte, vad som helst. Det är helt fantastiskt.
Asså Queens låtar är ju totala mästerverk. Det är som solen och som havet. Det är ljuv musik för själen. ÅÅ, jag är såld.
Queen är mitt mirakel och the love of my life. Jag är så kär.
Det går inte direkt framåt med det där med att starta band haha. Inte för att jag direkt letar medlemmar. Jag vill ju bara ha killar så det kan bli väldigt svårt.
Nu har jag så ont i magen att jag knappt kan sitta på stolen. Det är nog bäst att jag går.
God natt.