Don't you hear me calling you

Sitter och glor på datorn och försöker förstå matte. Det går ganska bra faktiskt! Bara det att så fort man råkar klicka någonstans på den här jävla sidan försvinner hela blogginlägget och så får man börja om igen. Jävligt roligt verkligen! Jag håller på att få ett damp-utbrott eller något. Seriöst! Jag får lust att slänga datorn i väggen. Jag har säkert damp eller ADHD eller något. Det kan kännas så ibland. Att man inte kan kontrollera sina aggressioner mot världen. Mot allt.
Ibland blir jag så jävla sur när man jag diskuterar någonting. Det brukar gälla musik. Om jag säger att någon sjunger falskt och så säger någon något annat kan jag bara inte hålla mig. Jag börjar nästan skrika. Det enda jag kan här i livet är musik. och jag kan verkligen musik. När någon är inne på mitt revir vill jag bara mörda personen eller åtminstone skrika den rätt i ansiktet. Skrika personen döv. Jag brukar få lust att slåss. Slå någon så hårt att den faller till marken på grund av kraften i mitt slag. Tänk så skönt att bli av med sina aggressioner genom att slå någon så hårt man kan och sedan lämna personen att dö där ensam i gruset. Lerig och smutsig och alldeles ensam. Där kan han få ligga och dö sakta. Det här låter verkligen hemskt haha. Fan vad elak jag är. Nu känner jag mig sådär dålig på allt. Hur kan jag tvivla på mina vänner? Jag måste verkligen bättra mig!

Nu ska vi vara glada! Idag har jag redovisat steg 25 i tyska! Jag fick MVG :) På alla momenten. Hon sa att mina mål i tyska (VG) var för låga också! Och jag kommer troligtvis få MVG i engelska med! Den här terminen har gått jättebra. I slutet i alla fall. Jag måste sluta oroa mig över allt.

Jag skulle vilja vara regnet. Eller ett moln som regnar. Det känns nog som att gråta ungefär. När man flugit runt och varit grå och dann vill man bara gråta ut alla tråkigheter. Det är en sådan lättnad.

Undra hur man började tro på Gud. Hur det verkligen började liksom. Och Jultomten liksom. Antingen så finns han eller så vad det någon glad författare som hittade på en ny jul-grej. Vilken spridning den fick i så fall. Alla vet ju vem Jultomten är liksom. Men jag tror i alla fall att han finns på riktigt. Jag tror inte att man skulle lyckas få alla i hela världen att veta vem någon är om han var påhittad. Men om han inte finns tycker jag ändå att alla föräldrar ska låta sina barn tro att han finns. Det gör ens barndom roligare. Man har något extra att se fram emot till julen. Man går runt i huset och väntar på att det ska komma någon och fråga om det finns några snälla barn där. Det är en så fin känsla. Den känslan gör en del av stämningen med julen. Men julpyntet gör ju också en del. Allt blir så fint i huset när man har spridit tomtar, rött och glitter överallt. Jul är den bästa tiden på året :) Jag är alltid glad på julen. Jag brukar gå runt i huset med raggsockor och mjukisbyxor och äta pepparkakor och sno ett glas julmust ur kylskåpet.
Jag saknar konfa-lägret! Det var nog den bästa tiden i mitt liv. Det var verkligen genomtänkt alltihop. Våra ledare är helt grymma! Och kärleksdagen ägde ju allt! Hahaha! Man måste ha varit med för att förstå det roliga men vi hade så roligt. Dom gjorde en talkshow som hette "Fråga Ulla". Våran församlingsassistent Ulla-Karin svarade på frågor som dom hade hittat på och våra ungdomsledare Andreas, Erik och Julia var jury. Peter våran andra församlingssistent var programledare. Ulla-karin spelade någon skitläskig tant som sa att killarna skulle använda deodorant för att vara fräsha på första dejten, med en kåt blick mot publiken haha. Och så badade vi med kläderna på 7 tjejer + Adde efter ett top. Sedan stod vi och trängdes i duschen allihopa. Det var också ett sådant där minne som alltid kommer finnas i mitt hjärta och i dessa 7 tjejers konfadagböcker!!
Nu har jag tömt mitt hjärta för idag tror jag ;) Hejdå!!