Don't you hear me calling you

Jag kom nyss hem från Täby där jag och Frida såg Twilight! Jag är kär. Seriöst, jag är kär i Twilight! En trist vampyr-film där dom bara sög blod ur folk var ungefär vad jag hade förväntat mig. Jag hade såååååå fel! Det var kanske den bästa film jag någonsin sett. Jag tror det. Man började liksom tänka efter, sukta efter blod? Varför inte? Liksom haha. Man får lust att vara vampyr. Det låter verkligen sjukt. När man var liten ville man alltid leka filmen efter man hade sett den, nu vore det kanske lite udda men man får samma känslor fortfarande. Filmen var bara så bra. Den var verkligen välgjord. Genomtänkt till 110 %, och sevärd kan jag lova. Alla som läser: SE TWILIGHT! :)
Asså tänk att vara en vampyr. Det skulle jag gärna valt. Men hur kan man leva för alltid? Vad händer när solen slocknar och alla andra har dött? Att vara ensam på jorden där det är mörkt och så kallt att man dör (om man inte är vampyr), kul det skulle vara liksom. Nej, jag se ut precis som en vanlig människa men jag ska förföra killar och sedan suga ut deras blod. Haha det låter ganska sjukt det med!
Jag funderar på att skriva en låt till Twilight. Men den ska handla om vampyrer. Typ they suck your blood, the bite your neck. Nånting sånt haha.
Jag sitter och lyssnar på Imperiet. Joakim Thåström var så snygg på 80-talet! :) Du ska va president är helt faktastiskt bra!
Tänk vad kul man kan ha med kompisar. Jag och Frida kan verkligen prata om vadsomhelst. Och vi kan sitta och skratta hur länge som helst åt en ful min som inte ens är rolig. På tal om Frida. Måste gå och möta henne nu! Haet bra! puss