Don't you hear me calling you

Även om denna skolvecka bestod av två dagar är jag helt slut. Suck.
På tågstationen träffade jag Julia från min konfirmationsgrupp. Vi sällskapade tills hon hoppade av några få busshållplatser för min. Jag vet inte hur hon gör det, men hon får mig alltid att skratta. Hon har en sådan där galet skön personlighet man bara älskar från första början.
Vi pratade i alla fall om Disneyfilmer en ganska lång stund och bestämde oss för att ragga upp massa skojjiga människor och kolla på massa gamla disneyklassiker. Vilket jag iförsig gjorde redan när jag kom hem, men när min lilla skit till bror såg det började han tjaffsa om att jag var en tönt och då blev jag bara trött på allt så nu är jag totalt nedstämd. Jag skiter fullkomligt i vad han tycker om mig, men jag blev bara så fruktansvärt trött på att höra massa irriterande röster. Det enda som hjälper då är musik. Musik är egentligen boten mot allt farligt och elakt. Åtminstone för mig.
Ett tag tröttnade jag på att sjunga. Kanske berodde det på att hade tröttnat på att höra min egen röst, men sedan insåg jag att jag älskar att sjunga. Och framför allt att lyssna på när jag själv sjunger haha. Jag sjunger väldigt bra. Som sagt, det är det enda jag är riktigt bra på.

Signaturlåten till Casino Royale är så jävla bra! Och jag älskar filmen också. Absolut ingen "Bond-film" så kanske är det därför jag gillar den haha. De äldre bondfilmerna är, enligt mig, inte så jättebra.
God kväll