Don't you hear me calling you

Idag har varit en riktigt dålig dag, en sådan där seg dag som helst bara får ta slut. 
Det började bra, jag Sofie och Norea satt och skrattade en massa på bussen. Det var något fel med radion i bussen och hela vägen från Roslags näsby kom det massa olika trum-rytmer ur den som vi satt och head-bangade till.
Det känns som att så fort man kommer till skolan blir man ledsen, det är säkert något fel på luften i skolan. Den suger nog ut all energin ur alla. Jag hoppar runt som vanligt, helt galen, men det känns liksom som att jag ljuger när jag ler och skrattar. Det finns alltid något där som ligger och tynger ner en.
Ibland kan jag känna mig ensam i en hel folkmassa. Det känns som att ingen ser en fast man vet att alla gör det och ingen pratar med en utan bara sitter och kollar på en som om man vore något objekt man bara fastnar med blicken på.

Jag älskar våren. Våren känns liksom som en början av allt bra. Vintern är sådär trist och segt men sedan kommer våren och då blir allt bra. Men det bästa med våren tycker jag är naturen. Det är alltid bra väder på våren, fåglarna kvittrar och det är grönt överallt.

Idag är en dålig dag, nu ska jag gå...