Don't you hear me calling you

Smärta och smärta. Allt är en pina just nu. Imorgon blir det "Alla hjärtansdags-fest", men det känns som att jag har missat någonting. Kanske en läxa, eller något annat jag skulle göra. Det känns bara så fel. Jag kanske har glömt att berätta något för någon. Eller kanske att alltid säga sanningen. Jag kanske bara utelämnar allt som inte har med mig själv att göra just nu. Det låter kanske lite ego, men jag är rädd för att lägga mig i andras privatliv, ofta slutar det illa.
Jag vågar knappt lita på folk längre. Efter alla dessa lögner jag fått i svar är det kanske inte så konstigt. Men det är jobbigt. Jag håller allt för mig själv och därmed känner jag mig belastad av problem som inte finns.
Känner mig helt matt, som att det inte finns mer energi att hämta hos mig just nu. Ingen som helst motivation till att plugga och jag har slutat träna kan man säga. Eller alltså, jag har en sådan otrolig huvudvärk som inte går bort.
Jag och Josefin åkte skridskor idag. Det varade i ungefär tjugofem minuter, för sedan slutade Josefin åka. Istället ställde hon sig i ett mål och började tänka högt. Hon stod där, såg lite fundersam ut och började säga massa olika saker. Hon bara stod där och pratade och jag slängde in någon kommentar ibland. Jag tror att det var nyttigt för henne, att få prata av sig och släppa ut alla problem som tynger ner henne. Jag är så glad att folk vågar lita på mig.

Jag är ärligt talat lite nervös inför imorgon, det enda vi har planerat är tid och mat. Vi vet absolut inte vad vi ska göra! Vi funderade på lite olika saker förut, men det här ska bli speciellt. Våra tidigare planer var så extremt klassiska, det skulle absolut inte bli något speciellt. Jag som brukar vara bra på det här!
Snällasnällasnälla, hjälp mig!!

Jag sitter och kollar på bilder på tårtor på google.se. Alltså, kan man va mer hungrig än såhär?
Nu ska jag äta något, hejdå!