Mamma Mia!

För bara några minuter sedan skuttade jag omkring i huset och sjöng trettimiljoner olika ABBA låtar på en gång. Och innan det kollade vi på Mamma Mia the movie hehe. Man blir verkligen glad av den! Happiness! Och Amanda Seyfried

Idag har jag åkt bil i ca 6 timmar. Vi kom precis hem från Småland. I fredags var det begravning för farfar. Det var så fint alltihop, speciellt det alla sa. När prästen sa: "Och barnens ord om deras far var: Världens bästa pappa!" bröt jag ihop.
Men det mest hemska var när dom sänkte ner kistan i marken. Det var liksom sistasista sekunderna på han fanns.
Jag tycker att det är väldigt svårt att se andra personer gråta, det är nästan det som är svårast. När min snart 19-åriga kusin, som aldrig brukar vara speciellt glad eller känslig, grät fick jag en helt annan bild av honom. Jag blev liksom lättad. Där bakom den hårda fasaden fanns en känslig liten person som bryr sig om andra. Nu kanske jag låter lite hård mot min stackars kusin, men han brukar inte vara speciellt rolig när man hälsar på så... Det är synd för jag vet att han är rolig och jag skulle vilja lära känna honom på riktigt. Som riktiga kusiner. Det vill jag verkligen.

På tisdag är det Nationellt prov! :( Jag känner mig absolut inte redo för det här! Hela helgen har jag försökt intala mig själv att det är bara för att lärarna ska kunna jämföra med de andra skolorna, men vafan sluta drömma Ellinore! Vi ska dessutom börja med det svåraste, läsförståelse. Det är det jag sämst på, förutom att debattera och skriva. Åh vafan, allt kommer gå åt helvete! Fast, skriva är jag inte  dålig på. Jag är faktiskt bra på det. Det är kul :D Jag skriver ju ibland ju! Eller, i alla fall lite poesi och sagor. Det är kul. Ibland sitter jag och drömmer mig iväg från bussen och in i en helt annan värld. Där jag står på balkongen en ljus sommarnatt och plötsligt lyfter jag och flyger sakta ut över åkersberga. Tänk så häftigt det vore! Asså, jag blir helt längtansfull när jag tänker på sådant, som ett litet barn. Tänk om livet vore en saga, där man hade sluppit alla problem. Ibland vill man bara försvinna, till en värld problemfri på alla sätt och vis. Typ, paradiset.

Jag borde nog sova nu, har inte sovit så mkt den helgen. Bye!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0