Don't you hear me calling you

Ibland känner jag mig underskattad. Mina råd är inte så dåliga som folk tror. Det är bara Josefin som frågar mig om råd. Hon säger att dom är bra. Jag tror henne, för jag är inte så blåst som ni tror. Try me!
Lyssnar som vanligt på Gavin Degraw, underbarast röst i världen typ! Näst efter Freddie Mercury. Han kommer alltid vara etta på listan. Jag lovar. Han kunde ta varenda ton som finns. Hemskt att jag inte ens levde när han dog. Det känns som att jag missade något stort. I'm sure i did. Faktiskt så hittade jag en gammal konsert + intervju på vhs hemma någonstans. Var fan tog den vägen?! När jag såg den för första gången satt jag och lipade helt själv, haha. Jag började ju såklart tänka på att jag aldrig kommer få träffa honom och att det bara var så sorgligt att han inte finns där längre. Det han sa var så fint. Måste hitta det någon gång!
Idag kollade jag på Notting hill. Alla är så himla kära i den filmen. Jag tycker att den är bra, men vad fan? Så bra är den väl ändå inte. Den är långtråkig, antingen för att den är lång, eller för att ungefär samma saker händer flera gånger. Nu kom jag på att min blogg måste vara långtråkig. Jag skriver ju typ bara samma saker hela tiden haha! Fan, vad jag ägde mig själv. Åtminstone kom jag på det själv. Det sägs att det ska vara mindre pinsamt om man kommer på det själv.
Jag har gått och tänkt på en sak senaste dagarna. Hur kul det kan vara att drömma. Det värsta som finns är ju att bli väckt när man drömmer om sin älskade eller något annat bra. Ibland går jag runt och hoppas att jag ska drömma något. Ett "drömsenario" haha. Drömmar känns så verkliga, men inte verkliga livet. Att drömma något bra är som att något bra händer på riktigt. Jag kan se framför mig att jag står på balkongen i mitt hus och så lyfter jag och flyger ut över åkersberga. Det vore bara så underbart att lämna allt för en liten stund och se det under ens fötter. En sådan där frihetskänsla.
Det känns som att det fattas en del av mig. Som att något slitit av en arm eller ett ben och viftar med det framför ögonen på mig. Den armen representerar en förlorad vän, någon man alltid kännt, men som numera är borta och aldrig kommer tillbaka. Hur kan kan man känna sig så ensam när det bara fattas EN person? Det fanns en tid då allt kändes bra, när jag hittade två nya kompisar till priset av en, kan man säga. Man vinner och förlorar vänner hela tiden. Men den tiden var underbar. Tänker på det ibland, hur allt kunde bli så fel och bara försvinna bort i historien.
Jag måste hitta en ny kompis. Jag känner det på mig, att det skulle vara bra för mig med en kompisförändring. Jag är nöjdast på jorden med den nuvarande situationen, men förändringar sägs vara bra för oss människor.
Värst vad långt det blev idag haha. Jag kände för att skriva av mig alla jobbiga känslor. Jag känner mig nästan lättad nu. Jag känner mig gladare liksom. Det känns bra :)

Top 10 underbaraste rösterna jag vet :D
1. Freddie Mercury
2. Gavin Degraw
3. Michael Jackson
4. Molly Sanden
5. James Morrison
6. Hayley från Paramore
7. Kelly Clarkson
8. Whitney Houston
9. Christina Augilera
10. Celine Dion

Haha, jag hade lite tråkigt. Det där var säkert inte ens alla men jag älskar alla dessa röster i alla fall. Helt underbart!
Är det bara jag som tycker så eller tycker alla att alla dom chattar med på msn är assega? Jag tycker att det känns som att jag svarar direkt när folk skriver och alla andra skiter i om jag skriver och kollar när dom har tid. Det kanske inte är så..
Nu ska jag kolla på Pistvakt! pussar <3