Don't you hear me calling you

Glädje är när man skrattar så att får ont i magen med sina kompisar, för att någon ramlar eller (gör bort sig på annat sätt).
Glädje är när man, på bussen hem från Järvsjö, har krig med Jakob och bygger ett läger under sin jacka så att den andra inte kan ta ens fingrar till fånga och låsa in i fängelsehålan (misstolka INTE).
Glädje är när man bråkar med sina kompisar men efter fem minuter säger förlåt för att man inte kan låta bli varandra.
Glädje är när man, istället för att gå, hoppar fram på vägen och skrattar och skriker så mycket att man ramlar ihop i en hög allihop.
Glädje är när man kan stå och kramas hur länge som helst för att man, helt enkelt, tycker om varandra.
Glädje är när man kan spendera en rast med att bara sitta och glo på varandra och börja garva åt ingenting för att sällskapet är det bästa man kan hitta.
Glädje går egentligen inte att beskriva med bara ord, det är en känsla som upplevs. Det är då man mår som bäst.

Det här blogginlägget är till alla mina underbara vänner som gör mitt liv värt att leva. Det är inte speciellt bra skrivet, men det är tanken som räknas <3 Utan er, inget mig mer.