Don't you hear me calling you

Okej, där bröt jag den där jävla bloggrutinen. Att döpa inlägg efter psalmer fungerade liksom inte. Det stämmer inte alltid med känslorna.
Så idag tänkte jag berätta lite om Jakob - den bästa och mest underbara människa som finns.
Det där fantastiska léendet fick jag för första gången se den 21 augusti 2006. Ja, det var ett tag sedan. Min första riktiga dag i Kunskapsskolan i Hägernäs. Den dagen började jag sjuan. Jag kommer ihåg första dagen. Det första jag hörde Erik säga var: "Och nu har hon knullat igen". Han pekade på Malin som just då skulle berätta att hon skulle vara mamma-ledig. Ett mycket fint förstaintryck jag fick av dig där Erik! Haha! Stackars Malin.
Jag kommer ihåg dagen då denna fantastiska vänskap började på riktigt. Vi var på någon sorts föreläsning på polisstationen i Täby centrum. Det stod stolar i rader som i en aula. Jag och Louise satt och sparkade på stackars Jakobs stol. Även om det var en ganska konstig sak att göra är jag väldigt väldigt glad att vi gjorde det! Tänk så bra det blev :)
Jag höll på att skriva att det inte finns så mycket mer att skriva, men det vore årets lögn. Det finns hur mycket som helst att skriva, men jag hoppas bara att du inte dödar mig nu. Jag kan väl inte hjälpa att du är så söt att man måste smygfota! :) Bilden är i alla fall cool, för om man kollar till vänster är det en hand på väg att gräppa Jakobs arm. Ägaren till armen tänkte nog kidnappa honom eller något! Till höger ser vi en mycket avundsjuk Johanna som ilsket stirrar på ängeln i mitten. Bakgrunden är suddig vilket ger bilden mer effekter. Mm, vilket fint motiv jag hittade den dagen! :D
När jag tänker efter kommer jag på att det är Sofies hand som försöker tillfångata Jakob! Din lilla tjyv där! Bara för att du bor i en låda på Östermalm. Håll fingrarna borta från allt heligt!!

Älskade Jakob, tack än en gång för att du finns. Ingen kan någonsin förstå hur mycket du betyder för mig.

Tack tack tack :) <3