Don't you hear me calling you

Om jag just nu kraften att förstöra vad som helst i min han skulle jag nog förstöra vartenda litet data-och tv-spel som finns. Det skulle till och med bli så illa att Kungen och Hjärter kanske stryker med. Jag är så fruktansvärt trött på alla jävla spel som tar upp mina stackars små vänners tid. Förstår de inte att de har blivit beroende? Svar: Nej. Detta beroende har gömt spärren och nu kan de göra nästan vad som helst för att få sitta och spela. Otroligt men sant. Tänk så tragiskt. Jag bara förstår det inte? Vad kan göra det så extremt roligt? Det är en datagjord låtsasvärld som inte ens liknar den riktiga världen. Kom inte och säg att det är ett sätt att fly undan stressen och paniken i verkligheten, det håller liksom inte.

Har andarna kanske lyssnat och skrämt bort det onda vädret. Idag hde vi faktiskt sol en lång lång stund. Nåja, kanske inte så lång som det verkar, men lång för att vara en dag just denna sommar.
Nya tankar skapas i mitt huvud varje minut, men gamla tas ofta upp de också. Just i denna minut sitter jag och tänker på hur irriterad jag kan bli på folk som säger att en låt är dålig på grund av att den är mesig. Mesig som i mindre hård rock. Hur fan går det då? Jag får liksom inte ihop pusselbitarna.
För att inte störa de som faktiskt försöker sova borde jag nog joina sovklubben jag med.
God natt världen, blommorna lyser och solen gömmer sig i gräset.
Vi ses imorgon.
Sov gott