211 - Tro och längtan
Här sitter jag, mina öron fylls av Michael Jacksons underbara röst och mammas snabba steg uppför trappan.
Jag kan fortfarande inte fatta det. Nu får jag nästan dåligt samvete för att jag inte gick på hans konsert förut. Man kan såklart aldrig förutsäga något sådant, men ångra sig kan man alltid. Tyvärr.
Det hade varit så coolt att stå där längst fram vid scenen och se honom göra det han var bäst av alla på. Han var så extremt fantastiskt duktig på det han gjorde! Bara att se på hans dans och att höra hans röst får en att förstå hur mycket man kan älska någonting.
Då var det dags att packa igen. Imorgon spelar Eric fotbollsmatch i Finspång. Förhoppningsvis final, men det är inte säkert. Målskillnaden är än så länge tjugo - ett så det ser hyffsat bra ut.
Förskylningen går aldrig över! Fasr jag kan åtminstone prata lite bättre.
Ha det bra folket och världen!
Leave me alone! Mm, stämsång.
God dag, kväll och natt.
Tack Jakob <3
Kommentarer
Trackback
