Don't you hear me calling you

Vad man än försöker göra går något fel. Man ska nog inte förvänta sig något av någon längre.
Jag sitter och lyssnar på Septembers akustiska version av Cry for you. Det är den enda bra låt hon har gjort. Hon missburkar verkligen sin röst! Har man en så bra röst som hon ska man inte sjunga söndertjatad dunkig pop, det går bara inte ihop.

Midsommar, äntligen!
Aja, allt går skit idag, så det känns inte som att jag borde skriva mer. Det blir nog också bara skit.
Hejdå