Please share my umbrella
Ännu en regnig dag, men jag är åtminstone i Leksand. Vi åkte faktiskt nyss runt i bilen och kollade lite på blommor och det tråkiga vädret. Jag saknar verkligen solen.
Igår var en riktigt bra dag, trots det att solen inte sken då heller. Jag insåg, efter det där sista inlägget, att jag faktiskt vågar. Om det går fel kan man ju faktiskt bara testa igen eller göra det någon annan gång. Jag ska sluta vara orolig i onödan.
Under bilturen idag insåg jag hur mycket jag faktiskt tycker om Sugarplum Fairys musik. Jag insåg också nu att detta troligtvis är absolut ointressant för dig som läsare, men just nu känns det aktuellt i mitt liv.
Okej, egentligen är allt som har med musik och göra alltid aktuellt, men detta är det nya. Take it or leave it.
Det är fantastiskt hur vacker naturen kan vara. Rent och fint, helt naturligt såklart. Inget som helst konstgjort och det är nog det som är själva grejen med skog och natur. Det är precis som det ska vara.
Kulbanan/kullabyrinten är idag väldigt populär. Johan äger alla och alla andra försöker äga Johan. Jag lyckades i alla fall klara mig till trettiosjätte hålet, alltså mindre än hälften kvar. Om jag inte tar fel har jag klarat den flera gånger förut, men jag la liksom ner den där grejen med att köra varje dag. Jag tror till och med att den står uppe på vinden.
I detta hus finns det verkligen hur mycket som helst att göra och trots det sitter jag ändå vid datorn, skriver och låtsas lyssna på vad de andra säger. Just nu spelar Fredrik på sina kära trummor, snart skall de nog spela biljard också. Utöver dessa aktiviteter finns även en TV såklart, typ trettio sällskapsspel, studsmatta, hundra meter till sjön (där det iochförsig är inte mer än femton grader varmt) och åtta personer förutom jag själv att umgås med. Bloggen slår allt i alla fall. Nej, självklart inte, men av någon konstig anledning lyckas jag inte dra iväg mig på något annat. Det kan kanske bero på att detta är... hmm... jag tror att det är mitt hundranittiofemte inlägg. Jag ska nå tvåhundra innan jag åker hem har jag bestämt mig för.
Var tog barndomen vägen? Alla mina kompisar har börjat jobba och sådant nu ju. Kan man inte vara barn ett tag till? Det känns som att vi ungdomar nu uppmanas till att bli vuxna på en gång. Det tänker inte jag bli. Klivet in i vuxenvärlden ska inte tas av femtonåringar.
Jag har nu på senaste tiden insett hur bra vän Linnéa är. Hon har alltid varit en person jag bara tycker om, men jag tror att vi har kommit varandra närmare den sista terminen.
Egentligen har jag nog blivit bättre vän med alla den här terminen, i alla fall alla de underbara människorna som nyligen slutade i Kunskapsskolan. jag har som tidigare sagt lärt mig älska de människor jag faktiskt älskar.
En liten glimt av Sugarplum Fairys tolvåriga (jag tror att det är tolv) musikkarriär. Mums.
Jag tror att resten av människorna faktiskt har skymtat en aning blå himmel så det är nog dags att gå ut en stund.
Jag som ska skriva några inlägg till denna helg fortsätter nog ikväll, hörs då.
Hejdå
<3
Igår var en riktigt bra dag, trots det att solen inte sken då heller. Jag insåg, efter det där sista inlägget, att jag faktiskt vågar. Om det går fel kan man ju faktiskt bara testa igen eller göra det någon annan gång. Jag ska sluta vara orolig i onödan.
Under bilturen idag insåg jag hur mycket jag faktiskt tycker om Sugarplum Fairys musik. Jag insåg också nu att detta troligtvis är absolut ointressant för dig som läsare, men just nu känns det aktuellt i mitt liv.
Okej, egentligen är allt som har med musik och göra alltid aktuellt, men detta är det nya. Take it or leave it.
Det är fantastiskt hur vacker naturen kan vara. Rent och fint, helt naturligt såklart. Inget som helst konstgjort och det är nog det som är själva grejen med skog och natur. Det är precis som det ska vara.
Kulbanan/kullabyrinten är idag väldigt populär. Johan äger alla och alla andra försöker äga Johan. Jag lyckades i alla fall klara mig till trettiosjätte hålet, alltså mindre än hälften kvar. Om jag inte tar fel har jag klarat den flera gånger förut, men jag la liksom ner den där grejen med att köra varje dag. Jag tror till och med att den står uppe på vinden.
I detta hus finns det verkligen hur mycket som helst att göra och trots det sitter jag ändå vid datorn, skriver och låtsas lyssna på vad de andra säger. Just nu spelar Fredrik på sina kära trummor, snart skall de nog spela biljard också. Utöver dessa aktiviteter finns även en TV såklart, typ trettio sällskapsspel, studsmatta, hundra meter till sjön (där det iochförsig är inte mer än femton grader varmt) och åtta personer förutom jag själv att umgås med. Bloggen slår allt i alla fall. Nej, självklart inte, men av någon konstig anledning lyckas jag inte dra iväg mig på något annat. Det kan kanske bero på att detta är... hmm... jag tror att det är mitt hundranittiofemte inlägg. Jag ska nå tvåhundra innan jag åker hem har jag bestämt mig för.
Var tog barndomen vägen? Alla mina kompisar har börjat jobba och sådant nu ju. Kan man inte vara barn ett tag till? Det känns som att vi ungdomar nu uppmanas till att bli vuxna på en gång. Det tänker inte jag bli. Klivet in i vuxenvärlden ska inte tas av femtonåringar.
Jag har nu på senaste tiden insett hur bra vän Linnéa är. Hon har alltid varit en person jag bara tycker om, men jag tror att vi har kommit varandra närmare den sista terminen.
Egentligen har jag nog blivit bättre vän med alla den här terminen, i alla fall alla de underbara människorna som nyligen slutade i Kunskapsskolan. jag har som tidigare sagt lärt mig älska de människor jag faktiskt älskar.
En liten glimt av Sugarplum Fairys tolvåriga (jag tror att det är tolv) musikkarriär. Mums.
Jag tror att resten av människorna faktiskt har skymtat en aning blå himmel så det är nog dags att gå ut en stund.
Jag som ska skriva några inlägg till denna helg fortsätter nog ikväll, hörs då.
Hejdå
<3
Kommentarer
Trackback
