Ett mysterium, mina genier är döda
Visst är det typiskt! Jag gick ut och lade mig i hängmattan för att lyssna på fantastisk musik och läsa. Såklart skulle det börja regna! Jag kände hur ilskan steg inom mig och istället tog jag med mig mitt pick och pack och... ja vad gjorde jag när jag kom in? Antingen var det då mamma frågade om vi skulle kolla på Sunes sommar, eller så hmm... var det då jag lade mig på sängen och skrev en novell? Hmm... hur som helst kändes det inte så aktuellt att ligga kvar.
Ja, jag började ju skriva en novell idag. Eller, novell och novell. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den. Det blev nog mest som en lång dikt. Ytterst poetisk blev den i alla fall.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att bli naturfotograf. Jag ser liksom den perfekta bilden framför mig i huvudet. Det gäller bara att hitta det perfekta motivet.
I höstas var vi ute med familjen på Ljusterö för att grilla och pappa skulle lära mig lite saker om fotografering. Jag gick runt där med kameran (pappas high tec kamera haha, han är utbildad fotograf) och fotograferade. Några av bilderna blev nog väldigt bra. Det kändes liksom så. Jag har ännu inte kollat på dem, men de ligger och skräpar någonstans.
Något jag tycker är jättefint är trädkronor. Alltså, man tar en bild rakt upp i himlen, omringad av träd står man med kameran rakt upp mot skyn. Då känner jag mig trygg. När jag är i skogen. Jag har alltid älskat att vara ute i naturen och skogen. När jag var liten tog farmor alltid med mig ut i skogen och byggde en hydda av granris. Jag kan fortfarande se den framför mig. På den tiden levde både min morfar och min farfar. Min mormor dog när jag var ungefär ett och ett halvt år.
Freddie Mercury och Ted Gärdestad är mina genier. Nu är de döda. Det blått en gåta att de personer man högt värdesätter ska lämna en med tunga steg i bakfickan.
Med den gåtan avslutar jag nu detta inlägg av en enkel anledning. Filmdags! Jag är typ beroende av film haha!
Skriver nog mer ikväll!
God dag
Ja, jag började ju skriva en novell idag. Eller, novell och novell. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den. Det blev nog mest som en lång dikt. Ytterst poetisk blev den i alla fall.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att bli naturfotograf. Jag ser liksom den perfekta bilden framför mig i huvudet. Det gäller bara att hitta det perfekta motivet.
I höstas var vi ute med familjen på Ljusterö för att grilla och pappa skulle lära mig lite saker om fotografering. Jag gick runt där med kameran (pappas high tec kamera haha, han är utbildad fotograf) och fotograferade. Några av bilderna blev nog väldigt bra. Det kändes liksom så. Jag har ännu inte kollat på dem, men de ligger och skräpar någonstans.
Något jag tycker är jättefint är trädkronor. Alltså, man tar en bild rakt upp i himlen, omringad av träd står man med kameran rakt upp mot skyn. Då känner jag mig trygg. När jag är i skogen. Jag har alltid älskat att vara ute i naturen och skogen. När jag var liten tog farmor alltid med mig ut i skogen och byggde en hydda av granris. Jag kan fortfarande se den framför mig. På den tiden levde både min morfar och min farfar. Min mormor dog när jag var ungefär ett och ett halvt år.
Freddie Mercury och Ted Gärdestad är mina genier. Nu är de döda. Det blått en gåta att de personer man högt värdesätter ska lämna en med tunga steg i bakfickan.
Med den gåtan avslutar jag nu detta inlägg av en enkel anledning. Filmdags! Jag är typ beroende av film haha!
Skriver nog mer ikväll!
God dag
Kommentarer
Trackback
