Don't you hear me calling you

Den här dagen kommer jag ihåg. Det var dagen efter jag hade köpt skjortan och slipsen (som jag har på mig på bilden) på Vero moda. Jag har för mig att det var den kvällen vi skulle sova hos Alexandra. Högst upp i Öserskär/Åkersberga. Man ser verkligen hur långt som helst däruppifrån. Jag kommer ihåg att jag brukade sitta i henne fönster. Fönsterkarmarna var väldigt breda och passade perfekt att sitta på. Speciellt sommarkvällar, när solen går ner och alla andra flummar runt. Då kunde man bara sitta där och skratta med ibland. För det mesta satt man och tänkte. På många olika saker.
Av någon konstig anledning sitter jag och lyssnar på Adam Tensta. Det beror nog på att det var den låten min bror lyssnade på innan jag kom hit...
Jag började faktiskt skriva en låt idag. Som vanligt kom jag bara fram till första refrängen. Fan också. Jag som hade sådan inspiration och så bara dog den. Varför blir det alltid så? Jag lyckas alltid få fram en skitbra idé och sedan tappar jag bara inspirationen! Helt liksom, bara sådär.

Jag undrar om det blir idol nästa år. För mig alltså. Vågar jag? Det är nog själva grejen att gå dit som gör det läskigt. Om det inte hade varit så mycket folk hade det nog inte skapat samma press.
Det konstiga med mig är att jag är helt lugn med att sjunga inför publik. Jag sjöng ju inför hela skolan plus lärare och föräldrar, men att prata inför en lärare är hur farligt som helst! Eftersom Linnéa nu redovisade kursen själv måste ju jag också redovisa själv. Jag är så rädd för att göra fel att jag till slut gör fel. Jag måste verkligen lära mig att inte stressa upp mig för minsta lilla sak.
Mamma kom nyss och frågade om det var viktigt att åka bil just idag. Jag svarade ja och såg bedjande ut. Jag tror inte att hon blev så glad, för när hon gick sa hon att hon skulle ställa tillbaka ölen i kylskåpet och sedan stängde hon dörren en aning hårdare än hon brukar. Brukar föräldrar lära sina barn genom att försöka ge dem dåligt samvete?
Josefin är i London. Det märktes verkligen att hon var borta igår. Man känner inte samma känsla i skolan när hon inte är där. Det är liksom henne man bara pratar med om allt. Vad som helst och igår hade jag inte den möjligheten. Vilken timing säger jag bara. Precis den dagen jag behövde prata med henne.
Killar är besvärliga...