Don't you hear me calling you

Det är nog världens mest sanna ordspråk. Även om man är hemma varenda dag, åtminstone en liten stund, är det så underbart att bara kunna slappna av att man aldrig tröttnar.
Mycket har hänt sedan sist. För en och en halv vecka sedan var vi på Kanarieöarna, det är det bästa som hänt mig den här terminen. Skolan tar verkligen kål på mig just nu. Jag är som en robot: Går upp på morgonen, äter frukost, åker till skolan, gör det man ska, åker hem, pluggar klart, äter middag, kollar på TV en stund och går sedan och lägger sig. Det sker nästan aldrig någon direkt förändring, vilket gör att man snabbt tröttnar och blir en så kallad robot. Det är inte kul alls. Inte det minsta. Ni kan ju bara gissa om jag ser fram emot julen! Jag brukar gå runt och längta till julen hela året, men den här terminen har varit som aldrig förr. Snart sitter jag bergis själv och kollar på någon gammal tecknad julfilm som handlar om ett fattigt barn, men som i slutet får en familj. Det är så julen ska vara. Tänk om man kunde uppskatta något så mycket.
Jag har faktiskt börjat uppskatta allt gott i livet lite extra på sistone, speciellt att vara hemma med familjen. Jag försöker vara lite extra snäll mot mamma och pappa och hjälpa till lite extra hemma för att göra det lite lättare för alla. Det har fungerat väldigt bra den här veckan faktiskt.
Igår satt jag själv hemma och kollade på "Svärdet i stenen", en av de absolut bästa disneyfilmerna enligt mig. Som ni kanske förstår har jag ännu inte tröttnat på Disneys gamla klassiker och det kommer jag nog inte göra på ett tag heller. Jag nästan längtar till jag får sitta barnvakt till Cornelia eller min "Gudbror" Edward så jag har en lite bättre anledning att sitta och kolla på Disneyfilmer.

Jag har verkligen blivit en riktig idolnörd igen. När man hittar ett stjärnskott som Erik och Mariette är det svårt att inte kolla. Jag kommer ihåg den dagen jag såg erik på andra chansenaudition i år. Så fort han hade sjungit klart tänkte jag: Han kommer stå i finalen. Det tror jag fortfarande att han kommer göra. Det enda som irriterar mig är att jag alltid lyckas välja flickidolerna innan hysterin börjar. Jag betvivlar att alla dessa tjejer som sitter i publiken och skriker varje vecka uppskattar musiken han sjunger. Det de fascineras av är förmodligen hans utséende som inte är att klaga på direkt, men han är ju inte den snyggaste killen som vart med i diol någonsin. De lär sig aldrig...

Här sitter jag, med precis två veckor till min födelsedag, och lyssnar på Queen, det allra bästa bandet genom alla tider. Det finns absolut ingen musik i hela världen som toppar Queen. Den är genialisk.
Till skillnad från mina tidigare år har jag knappt något att skriva på önskelistan. Jag önskar mig en stereo med ett sjuhelvetes bra ljud, smartisgodis och skivor. Pengar bryr jag mig inte så mycket om. Vad ska man önska sig liksom? Det är få saker som intresserar mig nu för tiden. Familjen, kompisar och musik. Och bilar då förstås, men det går inte att jämföra med de tre andra nämnda sakerna.

Tänk om man kunde spela piano som Mozart gjorde. Vilket musikaliskt underbart han var. Ytters fascinerande, men han går tyvärr inte att jämföras med Freddie Mercury samma dag. Han var och är den störtsa musikern och stjärnan någonsin. May he rest in Peace.

Freddie Mercury was Made in Heaven, eller hur Julia?

God dag