Don't you hear me calling you

Här sitter jag, i min enkla boning, som också råkar vara mamma och pappas sovrum. Queen fyller rummet trots den låga volymen. Jag insåg nyss, att jag har tappat gnistan. Och lusten. Jag har inte längre lust att skriva låtar, eller blogg, eller berättelser, eller sagor. Jag har knappt lust att spela gitarr längre! Jag kan inte spela barréackord längre och jag har glömt nästan alla låtar jag en gång kunde. Det går utför mina kära vänner.

Nu är jag helt fantastiskt glad. Jag lyssnar på Bohemian Rhapsody och då kan man bara inte vara arg, eller ledsen! Det är världens, genom alla tider, bästa låt. Jävla alltså, det kan inte bli bättre.

Slut. Tack och hej.