Regn
Hejsan på er. Igår bestämde jag mig för att nyttja busskortet på dess sista fungerande dag, så jag tog mig en liten sväng...
Det hela började med att jag vaknade runt halv tio och försökte att absolut inte somna om, trots att det var svårt att hålla sig vaken, ännu värre att kliva upp. Därefter tog jag mig en dusch och åt frukost i en väldig hast. Min buss skulle nämligen gå 10.21, vilket innebar att jag hade bråttom redan när jag vaknade. Jag skulle nämligen hinna duscha, äta, göra mig i ordning och packa väskan med frukt-matsäck.
Som tur var hann jag i tid och lyckades till och med klämma in en kort pratstund med två trevliga fyllon, varav en pratade finlandssvenska. Jag hade dock turen att slippa sitta med dem på bussen (puh!).
När jag kom till stationen såg jag att 629an stod vid busskuren en bit bort redo att åka så jag haffade väskan och sprang med full fart i regnet. Jag klev på bussen och upptäckte att chauffören såg mycket bra ut, nästan en snygg version av Berbatov i mitt älskade lag Manchester United. Han hade ljusblå, tilltalande ögon och såg på mig med en trevlig blick när jag klev på och la busskortet på kontrollen som visade gult. Jag log tillbaka och gick nästan längst bak i bussen innan jag bestämt mig för att jag hittat en tilltalande sittplats. Där satt jag med min matsäck ihopkurad på bussen, med regnet som föll utanför fönstret och tittade i chaufförens mittbackspegel åtminstone var tionde sekund. Han körde bättre än många busschaufförer jag tidigare åkt med och att han såg bra ut var absolut inget minus!
Trots att det regnade hela vägen till Danderyd var bussresan mycket behaglig och när jag kom dit var det bara tre minuter till dess att bussen tillbaka skulle gå. Jag ställde mig i kön som alltid bildas vid Danderyds sjukhus och väntade på bussen precis som alla andra där var. Mannen som satt bakom ratten i den här bussen var allt annat än snygg och bra på att köra buss. Hela resan var en mardröm som aldrig tycktes ta slut. Jag var enormt kissnödig, jag var konstant rädd för att han skulle krocka, köra av vägen eller något annat obehagligt och busschauffören var allt annat än snygg.
När jag väl kom tillbaka till stationen var jag outhärdligt kissnödig och bussen skulle inte gå förrän om en kvart så jag tänkte att jag nog skulle hinna med ett toalettbesök i gamla centrumbyggnaden innan bussen skulle gå. När jag, lite ansträngt, gått till toaletterna upptäckte jag att de var avstängda för renovering och att jag måste gå till den nya centrumbyggnaden. Jag gick motvilligt dit, men man var ju såklart tvungen att betala nu när nya-centrum-hysterin lagt sig så jag växlade fem enkronor mot en femkrona med en vänlig kvinna. När jag kommit ut tog jag mig en titt på klockan och det var ännu fem minuter kvar.
Jag kom hem ca tjugo minuter senare och äntligen fick jag krypa ner i soffan och se på en sjukt dålig film.
Nu ska jag äta tacos!
God kväll :)
Det hela började med att jag vaknade runt halv tio och försökte att absolut inte somna om, trots att det var svårt att hålla sig vaken, ännu värre att kliva upp. Därefter tog jag mig en dusch och åt frukost i en väldig hast. Min buss skulle nämligen gå 10.21, vilket innebar att jag hade bråttom redan när jag vaknade. Jag skulle nämligen hinna duscha, äta, göra mig i ordning och packa väskan med frukt-matsäck.
Som tur var hann jag i tid och lyckades till och med klämma in en kort pratstund med två trevliga fyllon, varav en pratade finlandssvenska. Jag hade dock turen att slippa sitta med dem på bussen (puh!).
När jag kom till stationen såg jag att 629an stod vid busskuren en bit bort redo att åka så jag haffade väskan och sprang med full fart i regnet. Jag klev på bussen och upptäckte att chauffören såg mycket bra ut, nästan en snygg version av Berbatov i mitt älskade lag Manchester United. Han hade ljusblå, tilltalande ögon och såg på mig med en trevlig blick när jag klev på och la busskortet på kontrollen som visade gult. Jag log tillbaka och gick nästan längst bak i bussen innan jag bestämt mig för att jag hittat en tilltalande sittplats. Där satt jag med min matsäck ihopkurad på bussen, med regnet som föll utanför fönstret och tittade i chaufförens mittbackspegel åtminstone var tionde sekund. Han körde bättre än många busschaufförer jag tidigare åkt med och att han såg bra ut var absolut inget minus!
Trots att det regnade hela vägen till Danderyd var bussresan mycket behaglig och när jag kom dit var det bara tre minuter till dess att bussen tillbaka skulle gå. Jag ställde mig i kön som alltid bildas vid Danderyds sjukhus och väntade på bussen precis som alla andra där var. Mannen som satt bakom ratten i den här bussen var allt annat än snygg och bra på att köra buss. Hela resan var en mardröm som aldrig tycktes ta slut. Jag var enormt kissnödig, jag var konstant rädd för att han skulle krocka, köra av vägen eller något annat obehagligt och busschauffören var allt annat än snygg.
När jag väl kom tillbaka till stationen var jag outhärdligt kissnödig och bussen skulle inte gå förrän om en kvart så jag tänkte att jag nog skulle hinna med ett toalettbesök i gamla centrumbyggnaden innan bussen skulle gå. När jag, lite ansträngt, gått till toaletterna upptäckte jag att de var avstängda för renovering och att jag måste gå till den nya centrumbyggnaden. Jag gick motvilligt dit, men man var ju såklart tvungen att betala nu när nya-centrum-hysterin lagt sig så jag växlade fem enkronor mot en femkrona med en vänlig kvinna. När jag kommit ut tog jag mig en titt på klockan och det var ännu fem minuter kvar.
Jag kom hem ca tjugo minuter senare och äntligen fick jag krypa ner i soffan och se på en sjukt dålig film.
Nu ska jag äta tacos!
God kväll :)
Kommentarer
Postat av: linnea äger fett
haha låter som en rolig bussresa tillbaks :P önskar verkligen att jag kunnat vara med :P
Postat av: Ellinore
Haha, klart du gör! Annars skaru få fett me spö! Nej, men vi hade kunnat spana på chaffisen på vägen dit i alla fall ;) <3
Trackback
