Längtar
Året runt går jag och längtar till en speciell känsla som jag kände en enda gång 2009 då jag satt på en buss på väg hem från italienska Alperna. Efter att ha blivit väckt klockan tre på morgonen, på grund av att vi var tvungna att lämna bussen medan vi åkte färja, kunde jag inte somna om. Färjan gick från Danmark till Sverige och var boven som snodde min sömn, men det gör inget.
Jag satt på bussen med James Morrison i öronen och beskådade soluppgången när vi åkte längs E4an i Skåne. Det var vår för mig. Det var sol och musik och choklad och jag tror inte att jag har haft en finare stund.
Dit längtar jag alltid, men jag hittar aldrig samma känsla.
Den kanske inte finns...
Kommentarer
Trackback
