Samtidigt på Ljusterö

Något helt underbart blir bara mer och mer underbart. Det är något sånt där som man är rädd att förlora. Det hör ihop. Den där oron är något man helt enkel får på köpet, den är ett bevis på att man har något helt underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0